Slut med frispringande katter? Alternativ

[Gossen Ruda]

Noterar att det börjar bli restriktioner för att ha katterna springande vind för våg där man hittat virusdödade fåglar. Kan vi se början på lite mer kontroll över katterna? Inte för tidigt i så fall. Inget ont som inte har något gott med sig trots den tråkiga orsaken. Och jag vet att jag inte är ensam om dessa tankar.

Råkade zappa in ett kattprogram från Norge idag på TV. En dam som hade en drös med Norsk skogskatt hade en inhägnad plats i det fria som katterna kunde vistas i. Orsaken var att katterna inte fick gå lösa!! Undrar om det är så på många ställen eller om det gäller hela Norge?

Om man hade en infört en sån regel i Sverige hade det blivit ett ramaskri bland kattägarna, eller hur. Säkert också gnäll över förbudssverige, men det går i Norge. Där är det också hårda restriktioner för snöskoterkörning. Och många fjäll är fredade för renar vilket betyder att dom är översållade med växtlighet till skillnad från våra överbetade svenska fjäll. Norge har även en stor stam vildren men i Sverige har samerna utrotat alla vildrenar. Är det inte så också att i Finland får fritidsbåtar bara köra i allmänna farleder? Vi är nog rätt så fria i Sverige.

Ursäkta utvikningen men det var bara för att förvilla alla kattälskare. Nu tar jag på mig hjälmen och inväntar alla hugg och slag.

[Whiskuchi]

Min mening var egentligen inte att bara få svar på en fråga utan att samla information om hela ämnet, så jag uppskattar det samtal som kom igång här. Tack för bra information, och sådan information som bekräftat mina misstankar.

Att vänja en katt vid att vara en innekatt kan man ju göra, likväl som att vänja en utekatt att vara en utekatt. Men rent biologiskt - är det inte en hemsk begränsning för ett relativt intelligent djur? Jag menar, ägarna vill ju (oftast) katternas eget bästa. Det är ju därför man har dem - för att man bryr sig om dem. Det är extra intressant eftersom de är just - intelligenta. De flesta andra husdjur är ju inte medvetna om att de är instängda...

En vän till mig berättade om sin erfarenhet då en "innekatt" varit livrädd för att gå ut. Nu är inte jag den som bygger någon statistik på enskilda fall och möjligtvis är det felaktiga antaganden jag gjort att det skulle begränsa/skada djuren på något sätt att vänja dem vid olika saker. Men motsatsen måste ju också gälla, att en utekatt blir knasig av att vara instängd. Vad är bäst för dem, ur en objektiv synpunkt? Går det i så fall ens alls att tillgodose deras behov utan att begränsa desamma?

Detta är mkt intressant och jag uppmanar fler att skriva, om de vet något om ämnet.

Det går inte att generalisera, en del utekatter kan vänjas till inneliv utan problem alls, en del klättrar på väggarna och protestkissar. Många katthemskatter som gått ute länge, tillbringar sitt liv i nya hemmet inne helt frivilligt, de kan ligga framför en öppen dörr utan att gå ut eller ens visa intresse för världen utanför. De har allt de kan önska inne, så varför gå ut?
Ja, jag tror katten begriper att den har begränsad yta att leva på. Men jag tror (vet i många fall) att katten inte önskar större yta, en kastrat nöjer sig med ganska litet revir och hemmet känns alldeles lagom. I det vilda (gäller även tama utekatter, inte bara förvildade/vildfödda) låter katten naturliga hinder, tex staket, utgöra revirgränser. En innekatt har sitt revir inom klart markerade gränser - lätt att försvara om det skulle behövas (att gränserna är så bra att de inte ens behöver doftmarkeras är ännu en bonus). Att den sitter och tittar ut genom fönstret är inte att den längtar ut utan att den helt enkelt vill ha koll på vad som händer utanför reviret, jämför med en utekatts spanande vid revirgränserna.