Hej!
Tänkte starta en liten tråd (medan vi väntar på våren) där vi kan hylla våra närståendes förståelse, aha-upplevelser, oförståelse och rädslor att "vi ska komma hem med vad som helst från den där plantskolan" - kort sagt dela med oss av små erfarenheter av hur de vi delar livet med hanterar vårt stora intresse...
Börjar med min man.
(jag erkänner, jag är ganska kär i honom!!!
)
Han tycker att jag är söt som köper sex trädgårsböcker på rean och undrar "men vad är egentligen nytt i de nya böckerna om du jämför med de 30 böcker du redan har?"
Han ger mig två trådgårdstidningar i namnsdagspresent "klart du ska ha två".
Han låter mig köpa 6 (!!) järnurnor på rea och tycker att det ska bli spännande att se dem fyllda med blommor.
Han är nog lite orolig varje gång jag åker till en plantskola och undrar "får vi verkligen plats med det där och var då i så fall?"
Han hänger med till plantskolan om vi är ute och åker, trots att det inte är det roligaste han vet...
Han lyssnar till mina detaljerade beskrivningar av hur rabatterna ska byggas upp till våren.
Någon annan som vill dela med sig av sina anhörigas reaktioner på trädgårdsförälskelse??
Jag trädgårdstokig - anhörig förstående, eller "hyllning till förstående make"
09-03-2006, 12:34
