Varför ger vi dockor till våra barn? Alternativ

[silos]

Jag har börjat fundera över detta:varför ger vi dockor till våra barn!?Varför berättar vi sagor till barnen?

Jag är mycket tacksam om ni skulle berätta vad ni tror om detta.

Själv har jag en tanke och kommer att skriva det om ni vill sedan.

[Ingo]

Barn tycker ju om lekar som härmar vad vuxna gör, det är väl ett sätt att förbereda sig livet, och att ta hand om barn hör till det som de ser vuxna göra mest.
Traditionellt har det varit kvinnorna som tagit mest hand om barnen och det mönstret har man förstärkt genom att ge just flickorna dockor att leka med. Men nuförtiden ger många föräldrar dockor till både söner och döttrar. Utfallet är blandat, en del pojkbarn tycks ändå inte bry sig så mycket om dockorna, andra leker med dem.
Mina barn verkar överhuvud taget inte särskilt intresserade av dockor, varken flickorna eller pojkarna (har två av varje), men bilar gillar de allihop.

Sagor, det är ju som Reserv säger. Det vill säga, jag själv berättar och läser för mina barn för att de uppenbarligen tycker om det. Jag kan inte påstå att jag väljer berättelser efter vad jag tror är mest stimulerande och lärorikt för dem utan jag låter barnen styra rätt mycket och antar att de som de ber att få höra om och om igen är de som är mest stimulerande för dem just nu.
Jag tror också att detta att krypa upp i pappas knä med en sagobok kan vara ett sätt att försäkra sig om hans odelade uppmärksamhet ett tag, speciellt när man som vi har en lite större barnaskara.