Ångrar så in i vassen att jag skrev. Kunde inte drömma om att ”Det var då det” skulle tas som gnäll och kritik. Det var inte meningen. Jag skrev stycket, kopierade det över till ”Småprat” Jag är inte fullfjädrad i svenskan. Men eftersom stycket var färdigskrivet la sig alla smilies på slutet under stycket. Inte ett enda gick att lägga in där jag ville ha det. Fick ett mail om att jag först skrev att jag pratade med hästen, senare i stycket skrev jag att det inte fanns någon häst. Nej det fanns ingen häst att använda i slåtten och höbärgningen. fjällsidorna där höet slogs var alltför branta, bara får getter och fjällkor klarade gå där. Hästen användes att frakta byggmaterial, varor som mjölsäckar, sockersäckar osv, längs byvägen ned till samhället och på vintern fraktades timmer över isen. Fick också en pik för att detta var småprat och inte platsen att skriva mastodontinlägg. Jag har tittat i på Odla varje dag i två år. Har inte gjort ett försök under den tiden att gå in och skriva. Om inte ni hade hört av er hade jag fortfarande inte skrivit något. Ber om ursäkt för att jag var så naiv och urbota korkad att jag gick in och skrev igen. Om det jag skrev skall tas för kritig av dagens samhälle, kan jag inte göra något åt det. Bara jag vet vad jag skrev och vad jag menade. Jag visste inte att smiliesarna inte gick att få in där jag ville ha dom efter att stycket var skrivit. Gamla människor blickar gärna bakåt och det har sin naturliga orsak. Ann.
|