|
Intressant! Fåglar är ju som bekant rörliga och kan ibland dyka upp där man minst anar det. Inte minst på senvintern, när maten är slut i deras vanliga marker, stryker en del vida omkring. Hittar paret en passande miljö är det inte helt uteslutet att de blir kvar och häckar om du har tur, även om det mest troliga nog är att de drar vidare.
Castea, om du sällan har sett en gröngöling kan du nog höra dess kraftiga, dalande vårfanfar lite varstans i markerna nu. Spillkråkan har ett liknande rop, men inte dalande utan stigande. Den större hackspetten ropar inte så mycket, men ofta hör man dess korta, täta trumningar mot någon trädstam. Spillkråkan och den mindre hackspetten trummar betydligt längre - som väntat är spillkråkans trumning kraftigare och mörkare än den mindres. Lär man sig spillkråkans rop är det lätt och roligt att härma - ofta svarar den och försöker leta rätt på rivalen som måste jagas bort. Men härma ska man förstås göra med måtta, så att man inte t ex jagar bort den från en lämplig boplats. Gröngölingen tycks enligt min erfarenhet inte vara lika lättlurad.
Olle
|
Mindre Hackspett!, På vår fröautomat!!!
20-03-2006, 20:12
