fostermor till igelkottebarn, moderlösa igelkottar får hem hos mig Alternativ

[Eivor E på Väddö]

LYCKA. Jag ska få 4 stycken igelkottebarn. Men det är ju synd om dem som blivit moderlösa, sedan modern blivit överkörd. Men jag vet inte så mycket om igelkottar. De ska tydligen ha kattmjölksersättning. Och så behöver de ett litet hus med lång ingång. Undrar om det blir bra att ha dem i min inhägnade köksträdgård. När de är så små kanske de riskerar att springa vilse utan sin mamma? Och när kan de börja äta "riktig" mat, dvs kattmat som jag läst att de tycker om. Och klättrar de uppför vägbanken - den är ganska hög och rätt så brant - så de riskerar att gå samma öde till mötes som mamman? Jag ska gå till bibblan och se vad jag kan hitta för litteratur där. Men om det är någon här som vet, så är jag tacksam för goda råd.

[Posse]

Jag tror att hela grejen med det hela är att människors välvilja i många fall snarare kan stjälpa än hjälpa det vilda djurets förutsättningar att senare återetablera sig i det vilda. Därför krävs särskilt tillstånd. Många kid och andra vilda djurungar tas av misstag om hand i tron att de är föräldralösa när de lämnas ensamma under dagen då mamman är ute, men i detta fall borde det ju knappast vara nåt tvivel.

Jag tror ändå, som jag antytt tidigare, att alltför mycket byråkrati i sådana här sammanhang mer "kan stjälpa än hjälpa".
Om allmänheten får intrycket att det är förbjudet att hjälpa skadade djur - eller i vart fall förknippat med en massa regelkrångel - måste risken finnas att de hellre struntar i alltsammans.

F.ö. har jag fått intrycket från många skildringar, att återställda djur som t.ex. fåglar automatiskt söker sig ut i det vilda när de väl återhämtat sig och/eller mognat tillräckligt.