CITAT (netaave @ 04-04-2006, 13:30)
Nu är ju jag i den sitsen att jag varit både ock. Jag har vägt 152 kg.
Förutom att jag var flåsigare d.v.s. hade sämre kondition kan jag inte påstå att jag mådde sämre då än vad jag gör nu när jag väger 67.
Blev faktiskt glad när jag såg dessa stora svarta bokstäver på rubriken i morse.
Jag är trots att jag idag är smal så himla trött på kroppsfixering och förutfattade meningar om hur vi ska se ut och hur vi ska vara.
Jag har inga bättre värden på kolestorol, blod eller blodtryck idag än då, jag mår precis lika bra.
Det som gör mig gladare idag ändå är bara egoistiska skäl som jag nästan skäms för, nämligen att jag kan ha snyggare kläder och att det finns läckrare utbud i affärerna.
Det får mig att skämmas inför mina feta medsystrar som kanske inte har något val.
Jag har ju varit där och vet hur det är!
Oj från ETTHUNDRAFEMTIOTVÅ kg till 67kg. Är mycket imponerad, tänk om man kunde klara hälften,hur gjorde du och hur lång tid tog det? undrar andersen som har själv ca 30kgs övervikt och är mycket trött på att ha dom kgs övervikt. Det är väll självklart att man mår sämre med övervikt/fettma, jag själv har ryggproblem och huvudvärk som jag tror beror på övervikt.