|
Översättare är inte legitimerade, men jag har kolleger som är auktoriserade translatorer. Det är poänglöst i förlagsbranschen, men kan ge arbete åt domstolar eller kontraktstexter åt företag, där minsta fel kan resultera i skadeståndskrav.
Själv översätter jag uteslutande facklitteratur; från början i sådana ämnen som jag läst och arbetat med på universitetet, men efterhand på allt märkligare områden. Då har man också en skrivande bekantskapskrets som kan förmedla redaktörsuppdrag. Dessutom har jag en bakgrund som stabsredaktör i armén.
Det vore kanske skrytsamt att säga att det går att leva på jobbet, som ju började som en bisyssla. Sedan något år finns dock ett relativt hyfsat avtal mellan Förläggareföreningen och Författarförbundets översättarsektion. Svårigheten är snarare att få uppdrag som nybörjare. När man fått hyggliga recensioner (det händer ju att även översättare sablas ner på kultursidorna) flyter uppdragen in, det finns stipendier att söka och så småningom kommer arvoden för biblioteksutlåning och inläsning av talböcker.
Vidare hör det till att man helst inte ska tacka nej till ett uppdrag, även om man just då råkar ha fullt upp – då skaffar sig förlaget nya kontakter som konkurrerar om framtida jobb.
Det är ett fåtal förlag som dominerar, i synnerhet sådana som drivs av f d kolleger på universitetet. Men ibland kommer förfrågningar från helt nya; nyss var det en tidskrift där det brådskade med ett par artiklar.
|
Ribesrubusvitis!
04-04-2006, 22:31
