Extrema ytterligheter, oavsett vilket håll dom pekar åt, blir sällan bra.
Jag vet dock att Petter, som artikeln handlar om, är en mycket vettig människa och inte på nåt sätt verklighetsfrånvänd eller heller vill att barnen skall bli mobbade.
Att vända sig mot konsumtionshysterin tycker jag är ett sundhetstecken. Det gamla vanliga argumenten "åhh, tänk om alla gjorde så" duger inte, alla gör ju inte så, de flesta vill ju inte leva så ändå, men det är bra att det finns motpoler till det i mångt och mycket osunda samhället som vi lever i idag. Hur många trådar har inte funnits här i Småprat om all dålig reklam vi matas med, alla besvikelser efter spenderade pengar på meningslösa produkter, utbrändhet, ångest över "samhällets" krav och tonåringars krav på 1400:-'s jeans.
Att sänka sina materiella krav till förmån för mer tid med sina barn och mer tid för eget krativt arbete kan jag inte se som nåt negativt, alla tjatar ju om att dom inte har tid ... att dom inte har pengar ... att dom måste leva upp till alla krav som ställs upp. Men vem är det som ställer kraven ?
Många skulle må bra av att bara sätta ner iaf. den ena foten och fundera på vad som är viktigt här i livet.
Om jag fick välja mellan en mamma som låg utbränd på soffan och kolla dokusåporna eller en mamma i begagnade kläder som mata hönsen och var glad så skulle valet vara enkelt. Om man nu ska välja mellan ytterligheterna ... och jag har sett båda varianterna.
Petter förstår f.ö. också ett mycket trevligt forum för folk som vill diskutera självhushållning :
Alternativ.nu