Jag har alltid haft en böjelse för att se gröda gro och växa och det finns inget som får mig att må så bra som att gräva, så och ”rensa ogräs”. Jag är övertygad om att det finns ett ”avstressande” ämne i jord som verkar under naglarna på vissa människor.
Förmodligen är det bondeblodet i mig som gör att jag så gärna vill så.
Jag är ”bonnjänta” men jordbruket lades ner när jag var 8 år. Sedan dess har jag bott i sta´n, i lägenhet och haft dåliga/mindre bra förutsättningar för att få stoppa ner små frön.
Otaliga är de försök till odling men det har alltid stupat på ljuset. Det har till och med hänt att jag beställt frö bra för att få känna känslan av att sitta och titta i frökataloger och drömma om den perfekta rabatten.
Med olika ”nödlösningar” och entusiasm har det ändå gått att så tacksamma ettåringar.
Förra året flyttade ”den yngsta” hemifrån och då kunde jag äntligen få köpa den lilla lägenheten med uteplats så nu har jag ca. 8-9 m2 rabatt i stan som är ”kökfull” med plantor. Ni kan ju gissa hur den ser ut när precis allt ska få plats.
Jag har (enl. omgivningen som har små krav) vad man kallar ”gröna fingrar”, fast egentligen så gäller det bara att försöka komma på hur växten ifråga ”vill ha det” och försöka efterlikna det så mycket som möjligt.
Det här är första året som jag har möjlighet att fröså perenner och hittills verkar det lovande. Man skulle kunna säga att jag i år ”kommit ut”.
Jag har också ”del” i en väldigt havsnära fritidstomt och den kräver verkligen sin man/kvinna.
Min kunskap får jag genom odla.se (en ovärderlig kunskapsbank), litteratur och sunt förnuft.
Här vill jag passa på att rikta ett stort tack till alla er på odla som engagerar er. Stort eller smått det tar aldrig lång tid att få vettiga svar.
/Anki
Hur blev ni trädgårdsintresserade, -och hur har ni inhämtat er kunskap?
10-04-2006, 12:56
