Jag har alltid varit väldigt aktiv och dessutom kreativ.
Hade alltid tusen saker på gång samtidigt och trivdes
med det.
1990 fick jag plötsligt märklig värk i kroppen som inte
avtog utan bara blev värre och värre. Till slut konstaterades
kronisk inflamation i mina "gångjärn".
Jag föll platt fall från solen ner till den djupaste depression.
Omedvetet letade jag väl efter plåster, både för själ och
kropp.
I samma veva blev vi "hustomtar " på en hembygdgård
och då "fann" jag att det var en lisa att vara ute i träd-
gården och pyssla med det som växte.
Jag började prenumenera på nåt som heter
Lyckas Med Trädgården, läste allt annat jag kom över
och fann förra året Odla.
På den vägen är det. Nu är trädgården sen många år till-
baka min absoluta medicin

.
F.d. ev. geni som numer dessutom...........är rökfri☺ /Gillan,zon 3-4
De enda som aldrig misslyckas är de som aldrig försöker!