Sån tur att jag inte läste detta innan jag planterade vår buskpion. Då hade jag aldrig vågat mig på den
Den är oerhört misshandlad i jämförelse, där det värsta nog är att den står ca 40 cm från en rosenkvitten. Båda står i en liten rabatt mellan ett förråd och en gångväg. Rabatten är nog inte mer än en halvmeter bred (och två meter lång).
I jorden finns, förutom lera, mängder med lökar av olika slag (tulpaner, narcisser, krokus och några konstiga rosa allium som allltid ligger ner när dom blommar. Och så några snödroppar. Plus att halva rabatten täcks av min nu 20-åriga vinteriberis.
Vatten får dom året om från slangen som för ut överblivna droppar från varmvattenberedaren inne i förrådet. Sommartid hjälper jag till med vattningen förstås.
Pionen är så vacker! Den skulle naturligtvis inte stå där den står men nu gör den det och förefaller ha vant sig vid sina grannar. Årets knoppar har redan börjat visa sig....
Och nej, den har aldrig fått ngt skydd om fötterna på vintern, inte mer än det skydd snön ger
Bee, zon 2-3