När jag var liten var jag hos farmor och farfar varje sommar. Farfar älskade sin kolonilott passionerat. Det var riktiga koloniträdgårdar med små hus där man faktiskt bodde hela sommaren. Varje morgon gick farfar sin runda med trädgårdskorgen och plockade vissna petunior, klippte lite här och där. Gräskanterna skars raka efter snöre man spännt upp. Till lunch gick man ut i trädgården och hämtade potatis, vaxbönor, gräslök, persilja, morötter, rädisor mm. I trädgården fanns äpple, päron, hallon, jordgubb, krusbär, vinbär, plommon...
Nu när vi fått eget hus har jag insett att jag drömmer om den där trädgården. Skönhet och godis i ett liksom. Men jag har inte farfars gröna fingrar. Så jag provar mig fram enligt metoden survival of the fittest. Det som överlever behåller jag
Jag vill inte ha den snörräta trädgården utan en mer vildvuxen oas där växterna breder ut sig på eget bevåg. Är för närvarande låååångt ifrån mitt ideal i min traditionella svensson-trädgård, men vänta bara...