Våld vid fostran av djur är en bekräftelse på ens eget misslyckande brukar jag säga.
Då har man missat något före. Och har jag misslyckats med något före, så är det djuret och i viss mån jag själv som får ta konsekvenserna av det.
Därför är det viktigt att göra rätt från början.
Att underlåta att korrigera/fostra på ett tidigt stadium när det fungerar med milda metoder bygger upp ett större problem när djuret är äldre.
Det är ingen skillnad på att fostra olika djur, konsekvensen måste vara densamma.
Tex med min gamla häst. Jag ansåg att man riskfritt skall kunna utfodra den. ( försök göra det i många ridskolor får ni se, hästarna både sparkar och biter när det kommer mat). Jag vill risktfritt kunna släppa in en liten unge att utfodra hästen.
Alltså lär jag den att ALDRIG röra någon som kommer med maten. Och det kommer ingen mat förrän man slutat att sparka i boxväggarna. Havren hälls upp i krubban och hästen får inte röra den förrän efter ett varsågod.
Att inte lära hästen detta är en aktiv inlärning av att det är OK att anfalla den som utfodrar och att sparka i boxen. Det man inte korrigerar är alltså också en inlärning.
Men med några dagars arbete så får man lugna hästar i hela stallet som snällt står och väntar vid sin krubba och jag kan släppa in en treåring att fodra. Och man har uppnått det utan våld.
Om man släpper hästarnas ofog för långt, så kan det gå så illa att man måste ha en piska att försvara sig med när man fodrar. Det är ett exempel på att våldet är en konsekvens av skötarens eget misslyckande.
Tyvärr är det så att våld ibland är enda lösningen för att rädda djuret eftersom det inte annars kan hanteras. Men det skall vara som en övergång i så fall och inte som ett fortsatt sätt att hantera djuret.
Och då skär det i hjärtat på en djurvän.
Hundkoll
12-04-2006, 20:47
