Kul diskussion det här!
Jag håller med Farbror Blå och Margaretha. När jag ser naturens storhet och alla underverk kan jag knappast tro att allt bara finns av en slump. Samtidigt finns det ju gott om bevis för evolutionen, men behöver verkligen det ena utesluta det andra? Från kyrkligt håll har jag hört att bibelns skapelseberättelse inte bör ses som något vetenskapligt exakt utan mer som en lovsång till skaparen. Då kan ju "dagarna" mycket väl motsvara miljontals år. Och som sagt, alla växter och djur är inte avsedda att finnas överallt och därför inte perfekt anpassade överallt. Det går inte att bevisa att Gud finns, eller att han inte finns. Men till skillnad från tvärsäkra kreationister/ateister skulle jag vilja förespråka en mer ödmjuk hållning med respekt för båda sidor.
Olle
Tack Olle, Farbror Blå, Margareta mfl!
Ni ger lite nyansering till den här debatten.
Att var och en i detta land får tro vad den vill ska vi vara tacksamma för, men att dömma ut Bibeln som "saga", låta förstå att kristna (alla då förstås) är dumma, och göra detta som om det vore en självklarhet som alla håll med om är outsägligt respektlöst och berättar mer om den som skriver detta än om dem som klandras.
Som aktiv kristen kan jag berätta att jag faktiskt inte känner en enda människa som är bokstavstroende.
Innom Svenska kyrkan är det så som på pekats att Bibelns skapelseberättelse ses som en symbolisk berättelse. Den viktiga kontentan är att det är Guds vilja som ligger bakom skapelsen, och även den fortsatta utvecklingen.
Sedan har vi människor använt vår fria vilja till att bla påverka utvecklingen på olika sätt.
Skapelen är något som [I]fortgår[I], så för en stor mängd kristna finns inga motsättningar mellan utveckling och skapelse. Det är helt enkelt samma sak och visar för oss kristna på Guds kärlek till människorna.
Att klumpa ihop alla kristna med fundamentalister är klumpigt gjort Gossen Ruda!
Darwinism-förnekare
20-04-2006, 15:55
