Darwinism-förnekare Alternativ

[Gossen Ruda]

Beklämmande att så många som en fjärdedel av Sveriges befolkning inte accepterar utvecklingsläran utan föredrar att tro på nåt gudomligt hokus-pokus eller liknande. Visserligen tycks det mest vara gamla religiösa tanter men nyrekryteringen bland ungdomar är skrämmande. All modern forskning beträffande DNA och liknande bara viftas bort med hänvisning till Bibeln och dylika sagor. Fast när man här kan läsa om folk som uppriktigt tror på spöken förstår man att vetenskapen ibland är chanslös mot vidskepelse.

[Bessie]

Vem och vad Darwin var .. det har jag ingen aning om...
läste Rudas första inlägg och måste bara få säga att jag alltid
när jag läser om t.ex "femtusen år gamla osv"... kommer att tänka
på labyrinten förståsigpåarna hittade och daterade till att vara
ett antal tusen år gammal och det hade de kommit fram till genom
att studera mossa som bildats på stenarna.

Sedan kom floppen... det var två killar som byggt labyrinten på nittonhundrasjuttiotalet  :P  :lol:

Det kan ju också bevisa t.ex. att lavarna på stenarna varit med så länge. Om du t ex har bott tretti år på ett ställe och sedan tjugo år på ett annat, är du allt som allt femtio år. Du blir inte tjugo för att du flyttar.

Problemet med kreationisternas tappra försök att motbevisa evolutionsteorierna är att de i de flesta fall inte själva vet vad de sysslar med -- de flesta s.k. feldateringar de pekar på har sin grund i att de inte känner till när och hur C-14 kan användas på ett vettigt sätt. Om de bara gjorde sig själva löjliga på det sättet skulle det inte spela någon roll för mig, men de lyckas få resten av kristendomen att framstå som byfånar och förenklar dessutom det gudomliga på ett ganska skrämmande sätt.

Karen Armstrong skriver t.ex. i "Historien om Gud" om mythos- och logos-perspektiven (kort sagt den mytiska*, andliga världsuppfattningen och den vetenskapliga och rationella). Stephen Jay Gould har också berört det samma i flera essäer om vad han kallade de kyrkliga och de vetenskapliga samfundens "over-lapping magisteria", om trons och vetenskapens olika uppgifter i att gestalta världen, och grejen är att de är just överlappande utan att för den skull konkurrera med varandra. Att Gud skapade universum är en mythos-förklaring, att den skapades genom Big Bang är en logos-förklaring. De fungerar på olika plan.

*och med 'mytisk' menar jag inte falsk, även om det har skett en betydelseglidning.

Jag kan sitta på en brygga en sommarmorgon och få en religiös upplevelse av att atomerna som bygger upp min kropp har samma ursprung som atomerna i vattnet, gräset, luften och solen, medan jag ser solen gå upp. Det är i de stunderna jag lättast kan varsebli Guds andedräkt (och då är jag medveten om att jag kanske inte menar samma sak med 'Gud' som mainstream-kristna gör.) Samtidigt som jag är fullkomligt medveten om att det bara är en synvilla att solen går upp och att den flammande morgonhimlen är en konsekvens av vår alltmer förorenade atmosfär. De båda perspektiven fungerar som ett stereoskop -- två olika bilder som läggs över varandra för att slutprodukten ska bli rikare och djupare.