Jag håller med Ramoth om att det är svårt att avbryta projekt "katt gå ute" när man påbörjat det. Katterna är inte dummare än att de vet vad de saknar. Och som Ramoth också påpekar så utvidgar de reviret vartefter de känner sig säkra.
Vad jag också förstår är problemet med att ha öppet och kunna gå ut och in nu när det äntligen börjar likna trädgårdsväder (fast det är klart, med stängda dörrar slipper man ju flugorna om man som jag bor på landet) . Det är ett elände att passa katten så att han/hon inte smiter ut. Min katt Gwennie har ju fått smaka på utelivet i sele och det räcker för att hon ska se otroligt förolämpad ut när jag inte släpper ut henne. En lösning på problemet om man inte vill bygga stor kattgård är att göra som en annan av mina uppfödarbekanta. Hon hade en 6-7 katter och de hade en kattgård ansluten till ett fönster. Det var alltså lätt att släppa ut katten och sen stänga fönstret och sen kunde man ha öppet precis som man ville och katten kunde vara ute och ändå inne så att säga.
Det är svårt att bestämma sig hur man ska göra. Mina svärföräldrar hade en katt som blev 22 år och hon klarade sig trots att hon bodde i Ljungsbro, dvs tätort. Men efter mina erfarenheter kommer jag aldrig mer ta risken. Lycka till vad du än beslutar dig för!
--------------------
Bättre sått än aldrig!
Gräva bör man annars dör man!
|