Hemmahos-reportage i bi-världen Alternativ

[Gossen Ruda]

Idag tog jag en liten stekelfångartripp till Gråbo och sandtaget där. Jag var där några gånger på sommaren och hösten förra året och hittade många roliga arter då så jag visste att det kunde bli givande. Men att jag skulle stöta på en sån här bikoloni hade jag ingen aning om. På en ganska begränsad yta, ca 10x15 meter, fanns det nånstans mellan 200 och 300 bon. Varje sandhög på bilden nedan är ett bo.



Ibland låg bona så tätt att det var svårt att sätta ner foten utan att sabba något.



Här är en närbild på ingången.



Jag är inte helt säker på vilket bi det är frågan om men det mesta pekar på Vårsidenbi, Colletes cunicularius. Det är ett kraftigt bi, större än ett honungsbi. Framförallt tjockare. Ingångshålet är ytterligare lite större, kanske en cm i diameter.

Honan gräver en bogång ner i sanden och därnere gräver hon ut boceller som hon fyller med nektar och pollen från sälg. Innan hon stänger till cellen lägger hon ett ägg och sen fortsätter hon med nästa cell. Vet inte hur många celler hon hinner med.

Varje hona gräver sitt eget bo, det är därför dom kallas för solitärbin, men ofta bygger dom så här tätt tillsammans i aggregat.

Jag lyckades inte få nån bild på ett bi men det är svårt att hinna med sånt även om det var ganska tät trafik. Det är ju lite svårt att veta vilken hona som skall komma så det går knappast att sitta på pass vid ett hål och att försöka springa fram till ett bo just när honan kommer är omöjligt.

[Gossen Ruda]

Insamling är A och O i natursammanhang. För att säkert kunna bestämma, för att kunna gå tillbaka och se förändringar mm. Förutom det som också Amaira nämner. För att materialet skall ha så mycket värde som möjligt måste man också ha ordentliga fynduppgifter. Numera använder man sig av koordinater ner till 100-metersnivån i rikets nät, så också jag. Annat än forna tiders insamlare som kunde skriva "Lappland". Ger inte mycket information.

Det där med lössens framfart är lite kluvet också. Lite slitage är bara nyttigt för marklevande insekter föredrar vegetationslösa partier. Misstänker att det blir för svårt att gräva bland gräsrötter. Men det får inte bli för mycket. Går det en stig genom ett sandigt område så hittar man stekelbona i utkanten av stigen där slitaget är måttligt. Inte mitt på där alla går eller åker och inte ute i gräset vid sidan om.

Om man skulle råka trampa på eller köra över boöppningen nån enstaka gång gör det inte så mycket, honan gräver snart fram den igen. Själva boet nere i marken skadas inte. Annat är det när lössen kör fram och tillbaka, sladdar och spinner ner hjulen. Det är lika effektivt utrotningsmedel som att DDT:a området.