Hemmahos-reportage i bi-världen Alternativ

[Gossen Ruda]

Idag tog jag en liten stekelfångartripp till Gråbo och sandtaget där. Jag var där några gånger på sommaren och hösten förra året och hittade många roliga arter då så jag visste att det kunde bli givande. Men att jag skulle stöta på en sån här bikoloni hade jag ingen aning om. På en ganska begränsad yta, ca 10x15 meter, fanns det nånstans mellan 200 och 300 bon. Varje sandhög på bilden nedan är ett bo.



Ibland låg bona så tätt att det var svårt att sätta ner foten utan att sabba något.



Här är en närbild på ingången.



Jag är inte helt säker på vilket bi det är frågan om men det mesta pekar på Vårsidenbi, Colletes cunicularius. Det är ett kraftigt bi, större än ett honungsbi. Framförallt tjockare. Ingångshålet är ytterligare lite större, kanske en cm i diameter.

Honan gräver en bogång ner i sanden och därnere gräver hon ut boceller som hon fyller med nektar och pollen från sälg. Innan hon stänger till cellen lägger hon ett ägg och sen fortsätter hon med nästa cell. Vet inte hur många celler hon hinner med.

Varje hona gräver sitt eget bo, det är därför dom kallas för solitärbin, men ofta bygger dom så här tätt tillsammans i aggregat.

Jag lyckades inte få nån bild på ett bi men det är svårt att hinna med sånt även om det var ganska tät trafik. Det är ju lite svårt att veta vilken hona som skall komma så det går knappast att sitta på pass vid ett hål och att försöka springa fram till ett bo just när honan kommer är omöjligt.

[amaira]

Det som gör mig ledsen, är "trenden" att "köpa en håv" (finns lite överallt, som leksaker också) för att kunna fånga för att bestämma vad det är.

Och då menar jag inte i forskningssammanhang, eller ens amatörsammanhang, utan bland människor som inte kan ett enda dugg och vill "starta" sin bana på detta vis , eller bara få svar på en ensaka fråga: "vad var det jag såg?"

När man inte kan "ett enda dugg" lär man sig knappast mera genom att döda och på måfå titta i olika insektsböcker- eller fjärilsböcker, utan att ens veta att begränsa sitt fynd utifrån t.ex. fyndplats.

Utifrån sitt eget dödade exemplar, lär man sig inte de viktiga skillnaderna t.ex. mellan snarlika arter, och får i de flesta fall knappast kunskap som leder vidare.

Den som vill lära sig mera om insekter, skalbaggar och/eller fjärilar och annat, går med i någon lokal entomologisk förening, Svenska Naturskyddsföreningen, eller ansluter sig på annat vis till någon som kan. Det är en bra mycket mer givande variant av kunskapsinhämtande, än "fånga och döda för jag `vill veta´".

Tycker amaira