Hemmahos-reportage i bi-världen Alternativ

[Gossen Ruda]

Idag tog jag en liten stekelfångartripp till Gråbo och sandtaget där. Jag var där några gånger på sommaren och hösten förra året och hittade många roliga arter då så jag visste att det kunde bli givande. Men att jag skulle stöta på en sån här bikoloni hade jag ingen aning om. På en ganska begränsad yta, ca 10x15 meter, fanns det nånstans mellan 200 och 300 bon. Varje sandhög på bilden nedan är ett bo.



Ibland låg bona så tätt att det var svårt att sätta ner foten utan att sabba något.



Här är en närbild på ingången.



Jag är inte helt säker på vilket bi det är frågan om men det mesta pekar på Vårsidenbi, Colletes cunicularius. Det är ett kraftigt bi, större än ett honungsbi. Framförallt tjockare. Ingångshålet är ytterligare lite större, kanske en cm i diameter.

Honan gräver en bogång ner i sanden och därnere gräver hon ut boceller som hon fyller med nektar och pollen från sälg. Innan hon stänger till cellen lägger hon ett ägg och sen fortsätter hon med nästa cell. Vet inte hur många celler hon hinner med.

Varje hona gräver sitt eget bo, det är därför dom kallas för solitärbin, men ofta bygger dom så här tätt tillsammans i aggregat.

Jag lyckades inte få nån bild på ett bi men det är svårt att hinna med sånt även om det var ganska tät trafik. Det är ju lite svårt att veta vilken hona som skall komma så det går knappast att sitta på pass vid ett hål och att försöka springa fram till ett bo just när honan kommer är omöjligt.

[Piccante]

Det som gör mig ledsen, är "trenden" att "köpa en håv" (finns lite överallt, som leksaker också) för att kunna fånga för att bestämma vad det är.

Och då menar jag inte i forskningssammanhang, eller ens amatörsammanhang, utan bland människor som inte kan ett enda dugg och vill "starta" sin bana på detta vis ohmy.gif , eller bara få svar på en ensaka fråga: "vad var det jag såg?"

Menar du att det finns folk som gör så? jag trodde inte folk var intresserade av naturen alls längre och inte bryr sig om vad de ser.

Givetvis ska man ha en god samlar etik. Sveriges entomologiska förening har "entomologernas budord" eller vad de kallas, de är bra att följa. Sedan finns det givetvis ett värde i en samling som är väl skött och etiketterad. Själv är jag lite kluven till hur jag ska fortgå med mitt dagfjärilsamlande. Det finns egentligen ingen mening med att sträva efter alla arter då det finns så fina böcker nu som nationalnyckeln med dagfjärilar. De vanligaste arterna känner man ju igen ändå. Då blir det mest samlande för samlandets skull, ett form av hamsterbeteende.

Jag funderar på om jag inte enbart ska rikta in mig på de grupper som jag tycker är svåra som blåvingar och pärlemofjärilar, så jag kan lära mig skillnaden mellan dem hemma, i naturen sitter de sällan still tillräckligt länge. Fast än så länge har jag fler fjärilar i digital form (digitalfoto) än uppnålade.