Det skär lite i hjärtat ändå..., fälla träd Alternativ

[noora]

Maken som jobbar hemifrån idag skickade precis en bild. Tydligen har han fått dit trädfällarna idag:



Trots att jag vet att de två björkar som sågas ner var i väldigt dåligt skick och trots att jag har gått och varit rädd för att de ska braka ner vid nästa storm skär det i hjärtat att se dem fällas Tur att jag inte är hemma själv.

Den ena björken har (hade) en spricka utefter nästan hela stammen och det forsade sav ur ett gammalt sår efter en nerfallen gren. Den andra har (hade) ett stort hålrum i stammen nere vid roten, och vem vet hur det ser ut inne i stammen längre upp.

Hoppas dom aktar rosenripsen nedanför ordentligt nu, som dom har lovat. Förra året blommade den nästan inte alls, men i år är den full med blomknoppar så jag vill gärna se den blomma

[Mia, zon 3]

Ja, jag förstår att det skär lite i hjärtat. Man fäster sig vid träden på nåt underligt vis. Jag minns fortfarande hur enormt svårt det kändes när min far sågade ner ett jättefint körsbärsträd. Jag tror fortfarande jag har kvar en liten bit av stammen faktiskt även fast det säkert är 25 år sedan trädet försvann nu...

Åh.... min farfar sågade ned ett underbart fågelbärsträd, som var så gammalt att det var ihåligt, och en vuxen knappt nådde runt stammen med armarna.... Min gunga hängde där.... Hans argument var att "fåglarna tog bären". Såga ned ett träd för det - har ni hört så dumt! Det stod så det skuggade deras uteplats, och när det försvann blev det för varmt för farmor att sitta där, så inget gott kom av den fällningen. Snyft, snyft....