Räkna Er - och partners - barn medan ni lever! Alternativ

[caprifol]

För en kort tid sedan dog min far. Trots att han var över 80 var han frisk och vital så det blev givetvis en chock. Min bror och jag gjorde ”allt det” som måste göras och bokade tid för begravning. Eftersom ingen av oss bor i pappas hemstad bokade vi också bouppteckningstid dagen efter begravningen.

Efter ett par veckor kom nästa chock! Jag var utomlands när min mobil ringde och en sekreterare från juristbyrån meddelade att ”nu är det så att det finns en dotter till!” Jag vet inte vad jag svarade, förutom ”omöjligt”, men hon hade dödsfallsintyg och släktutredning där ytterligare en dotter stod angiven – betydligt äldre än jag. Samma intyg skulle ligga i min brevlåda när jag kom hem.

Att ett barn kommit till flera år innan mina föräldrar träffades var väl inte helt omöjligt – men att inte någon skulle ha vetat om det verkade osannolikt. Framför allt i den lilla by pappa bodde där alla höll reda på varandra. Att våra föräldrar skulle hållit oss ovetande kändes hemskt. Väl hemma kontaktade jag Landsarkivet för att få registerutdrag på ”halvsystern” XX. Det skulle gå bra men ta minst ett par veckor.

Under tiden ångar juristbyrån vidare (säkert enligt regelboken) och kallar till bouppteckning, ringer och meddelar mig att XX varit ovetande men kommer att närvara! Jag förstår att det inte finns tid att vänta på Landsarkivet, får via Skatteverket reda på XX:s födelseförsamling och ringer dit. Där läser en dam ur den mikrofilmade kyrkboken ATT FADERN TILL XX ÄR EN HELT ANNAN MAN– en man med samma efternamn som XX och med samma födelsedag som min pappa. Nu går det undan. Juristen meddelar XX att hon inte ska komma på bouppteckningen när hon uppenbarligen har en annan far (som hon ”erkänner” att hon ärvt) och vi får ett nytt utdrag från Skatteverket.

Vi har kastats mellan massor av känslor: sorg och saknad, vrede och besvikelse. Visst har vi tidvis trott på detta – det är svårt att bortse från när man står med intyget i handen! Jag är mycket kritisk till att juristbyrån bara avfärdade våra tvivel (även om jag förstår att det är vardagsmat för dem). Tänk om vi bara hade svalt detta! En vilt främmande person skulle ha dykt upp och travat omkring i mammas o pappas hus!

Nu har vi också fått utredningen från Landsarkivet som efter klargörande av släktskap fastslår att en felregistrering skett vid datakörningen när uppgifter överfördes från kyrkan till Skatteverket! Lättnaden är stor – blandad med skuldkänslor över att vi av och till trodde på detta! MEN – hur många felregistreringar kan det finnas?
caprifol

PS. Vad jag egentligen ville ha sagt med detta långa inlägg är att man borde begära ut sådana här intyg för kontroll medan man själv kan begära rättelse. DS

[caprifol]

Kvinnan kanske var totalchockad, svårt att veta, hon kanske trodde hon "haft fel far" etc. Fall med felaktigt faderskap som upptäcks kommer nog tyvärr att bli ganska vanliga i framtiden.

Tillägg : Men visst, hon kunde tänkt att "här har jag en chans att få lite extra", och det är såklart fult i ett sådant här läge. Fast hur stor del av totalarvet hade hon fått?

Ja visst kan hon ha blivit chockad men det finns inga oklarheter i hennes "historia". Hon har ända tills hon 21 år gammal flyttade hemifrån levt med sin mor och far som varit gifta och mannen har alltså varit registrerad som hennes far. Normal reaktion hade väl varit "ja men min far hette inte alls så här". Hon ringde nämligen juristen ett dygn efter att ha fått kallelse och meddelade att hon skulle infinna sig. Hon skulle ha fått 1/3 av pappas del av kvarlåtenskapen, men det värsta skulle ha varit att hon skulle haft rätt att rota runt i våra föräldrars saker. Pappa bodde kvar i huset med alla saker m m efter mammas död.

Så vi har väl haft maximal otur: först denna felregistrering och sedan en person som inte reagerar normalt.
caprifol