Vete fasen..........
Jag har bantat ända sedan jag slutade kroppsarbeta. Har alltid gjorts om det sagt mig. Har varit en duktig flicka.
Har gått på viktväktarna, gjort precis som dom sa. Blev alldeles förskräckt när jag såg både vad de åt och hur mycket.
Det sades att jag åt för lite. Gjorde EXAKT som dom sa och började gå upp 2 kilo per vecka.
Då påstod dom att jag ljög, vilket jag INTE gjorde. BLev ganska förödmjukad där.
Jag har gått ett helt år på Rössner viktminskingsmetod. Av åtta kursdeltagare så var det bara en som gick ner. Det var hon som annars drack läsk till maten och som gärna åt största dajmstruten när hon var och handlade. Och hon tyckte det var så jobbigt att avstå från bakelser. Men hallå, glass det ha man väl kostat på sig att äta två gånger per år de senaste tjugo åren. En gång på julafton och en gång på midsommarafton och då en liten portion.
Av de sju andra kursdeltagarna så skulle jag beteckna sex av dom som ÄRLIGA bantare. Första gången vi var där så började jag nästan gråta när jag såg hur mycket de la upp på tallrikarna. Jag fick återigen höra att problemet var att jag åt för lite, vilket jag gjorde. Jag levde på mellan 800-1000 cal per dag och jag var tjock, hade muskelvärk ( klassad som fibromyalgi) och en energikris i hela kroppen som inte var att leka med.
Den först tallriken jag tvingade ner gjorde mig jättesjuk. Jag hade så ont i magen att jag var nära att behöva åka till akuten klockan tre på natten.
Jag var inte van att äta så mycket och ändå var jag överviktig.
Jag har försökt komma in på diverse viktminskingsprogram. Inte blivit insläppt för att mina blodsockervärden varit för låga. Har inte varit i riskzonen för diabetes och annat. Kolesterolet har också varit kanon.
Jag tror att en del av sådana som jag inte tas på allvar är att man tar blodsockervärden som visar sig vara låga. Det är ju en koll p opm patienten smäller i sig en massa socker, tror man. Men låga blodsockervärden behäver inte betyda att patienten inte äter socker. Det kan lika gärna betyda att patienten har för hög insulinproduktion.
Själv hade jag så låga blodsockervärden vid sådan kontrill att de ringde till jobbet och beordrade mig att lägga mig ner, frågade hur jag mådde. Om jag kände mig svimfärdig, om det svartnade för ögonen osv. Jag svarade att allt var som vanligt och att jag ländemig liak trätt som jag gjort de senaste tjugo åren.
Men gå ner, no way.....
Två gånger har jag i mitt liv gått ner tidigare. Det var när jag ammade. Dels tar amningen och dels så var mina barn laktosintoleranta. De tålde inte att jag år något med komjölk i för då var det det skrik på ungarna ska jag säga.
Tar man bort all mat som innehåller margarin och mjölk så liknar den kosten väldigt mycket GI. Så när som på potatisen då förstås.
Så provade jag GI enligt Fedon Lindberg. Efter en vecka så kändes kroppen bättre. Efter tre veckor så var magen bättre. Efter fyra veckor inträffade något jag inte ens en gång kom ihåg hur det kändes. Jag var HUNGRIG. Det var en stor lättnad att känna riktig hunger, till skillnad från det ständiga sockersuget man alltid kämpar med.
En annan skillnad man märker är att man inte längre tål alkohol. Inte någonting. Har man kommit så långt så är det snart dags att vågen skall minska också. Det tar ca sex veckor.
För mig så vad det första gången jag gick ner i vikt av att hålla diet. Det krävdes en sex veckors lång rensning förmodligen för att insulinvärdena skulle gå ner) innan det hände något.
Tyvärr så föll jag för doktor Rössners skräckpropaganda att GI var så onytttig. JAG MIN DUMMA IDIOT återgick till kära Rössners mathållning.
OCh så var allt åt skogen igen efter flera månaders kämpande. Jag har varit så idiotiskt att jag dessutom gjort det två gånger, vilket egentligen bara är oförlåtligt.
OCH GÖR JAG DET IGEN SÅ SNÄLLA NÅN, LÅS IN MIG, SKJUT MIG, SKICKA MIG I FÄNGELSE, SÄTT MIG UNDER FÖRMYNDARE ELLER VAD SOM HELST.
Det jag har kommit fram till genom alla nätters tänkande angånde övervikt är att det inte bara är intag minskat med uttag som gäller.
I så fall så skulle alla bilar gå lika långt på en liter bensin bara för att de är bilar. Det beror nog lite på hur effektiv motorn är också. Och växel-lådan.
Det är likadant med människor. Alla människor är inte tjocka för att de äter mer än vad de gör av med.
En del har betendeproblem, sociala problem
En del har kunskapsproblem och vet inte hur de ska äta
En del jar feljustering i förbränningen antingen genom långvarig felaktig kost och en lättretad bukspottkörtel som fullkomligt spyr ut insulin hela tiden.
Andra har säkert någon ärftlig gen som gör att de lättare lägger på sig.
Ska man välja metod att banta efter så är det nog en god ide att försöka förstå varför man är överviktig. Sedan välja metod.
För övrigt angående glykemiskt index. Jag har mera förstått det som att det är ett mått på hur mycket matvaran retar insulinproduktionen.
Samma sockermängd/ energi i frukt som i rörsocker så har rörsockret 100% medan fruktsockret har 19%.
Jag har inget alternativ kvar. Kan snart inte gå. Jag måäste ner i vikt. Och jag tänker inte gå på skräckpropagandan om GI farlighet. Det får vara vetenskapligt hetl fel, men jag har inte råd att sabba till det mera nu.
Sorry det här blev långt, blev så himla engagerad
Debatten går vidare, detta skriver Aftonbladet aldrig om
17-05-2006, 16:19
