CITAT (kerstin z5-6 @ 17-05-2006, 18:15)
Har man någon sorts kunskap om hur kroppen på cellnivå fungerar kan man väl aldrig gå på GI metoder eller andra liknande fö.
Du måste göra av med mer energi än du tar in -ligger du på balans -behåller du vikten -gör du av med mera går du ner -mindre går du upp.
Sen kan du äta enbart vispgrädde -eller potatis i ett år ..fast det får man nog vitaminbrist av
Efter 40 års ålder, tenderar de flesta, men kvinnor i något högre grad att få en mindre förbränning än tidigare, lägga på sig nåt kg /år -Kan bero på att man rör sig mindre-inget spring efter två åringar länge -eller klimakterie start eller annat/allt i kombination
Tallriksmodell-mättnad o hungerkänsla -att äta det som man tycker är gott , så länge det är gott dvs sluta när du är mätt -äta när du är hungrig
3 mål om dan 2 mellan mål -
Då brukar man inte ha så mycket viktproblem
Jag tror ju inte heller på någon bantningsmetod, oavsett vilken den är.
Jag har ju i många år haft problöem med ämnesomsättning. Och alltid behövde jag tänka på vad jag år. Trots mycket jobb på gården, semsterlägenheter och familjen därtill så kund ejag gå upp. Jobbade minst 14 timmar om dygnet.
Och nu när jag många gånge rhar svårt att röra mig, ja det är klart att jag inte gör av med så mycket. Började att gå upp i vikt när jag knappt kunde gå 50-100 metrar och då bara med rullator.
Min sambo däremot har börjat med stavgång och han har gått ner i vikt. Men så fort han inte gör det går han upp igen (som nu när han skadade ögat och inte fick anstränga sig). Vi köpte ju en träningscykel. Han kunde hålla vikten under vintern med den men inte gick han ner mera. Trots att han cycklade varje dag.
Vi äter inte sött. Om jag verkligen äter något sött så är det en liten bit mörk choklad (minst 80 %). Vi äter mycket grönt och min sambo äter mycket frukt, han är no gfruktoman.
Vi har inga sociala eller beteendeproblem. Dom enda problem vi har är hälsoproblem ( min sambo har en svår wiphlashskada).
Elisabeth