"I nöden prövas vänskapen", ändrar jag härmed till: Alternativ

[Anma]

"I missförståndet prövas vänskapen".

Har en vän (hade?) som jag såg som min bästa vän. Visserligen har vi bara känt varandra i ett och ett halvt år, men vi "klickade" verkligen.
För några veckor sedan blev det ett missförstånd. Jag skulle hämta en grej och förstog aldrig att saken ska hämtas före ett visst klockslag. Sedan var det försent. När jag skulle försöka förklara sa hon: "NEJ! Jag vill inte lyssna!!" Varpå en lång utskällning följde. Jag gick mitt i denna utskällning utan ett ord för att jag tyckte inte att jag förtjänade den, i synnerhet inte när vi befann oss i en offentlig lokal. Efter en vecka skickade hon ett sms där hon skrev att det var väl dax för en fika. Jag hade inte hört av mig till henne för att jag väntade på att hon skulle ha tid att lyssna på mig...

Så då träffades vi och hon sa inget om det inträffade. Efter ett tag sa jag att jag inte förstått att saken skulle hämtas före en viss tid och då tyckte hon att vi inte skulle prata om detta. Oki tänkte jag och dagen efter träffades vi igen och låtsades som att det aldrig hänt.

Men jag kan inte bara låtsas som inget och hade en obehaglig känsla kvar. Så gick det drygt en vecka igen. Jag har haft massor att göra och har inte haft tid att höra av mig och hon har inte hört av sig heller. Nu tänkte jag att jag åker över och kollar läget. Då säger hon:" vad gör du här helt plötsligt?! Vad vill du?!?" PAFF!!
Sa att jag vill träffa henne och att jag vill veta vad hon vill så klart också... Men hon hade inte tid för att hon skulle sova lite längre så jag bad henne att ringa mig när hon vill prata då.

Så nu ligger bollen hos henne. Har en känsla av att den inte kommer tillbaka till mig...
Vad tycker ni? Ska jag höra av mig om ett tag eller ska jag bara skita i det?! Alltså, jag har inte en enda gång varit eller låtit arg under denna tid, så hon kan ju knappast tro att jag är arg på henne?

Har iallafall lärt mig att aldrig aldrig aldrig se en människa som min vän förrän vi varit igenom ett missförstånd...

[pejori]

Om du känner obehag och det är svårt att resonera ut det som har hänt så kan man ju fundera på vad vänskap är. Om hon nu är din bästa vän borde det ligga i hennes egna intresse att prata om det där om hon ser att du mår dåligt av det. Det kan vara så att hon inte alls upplever det som en "stor grej" eller upplever att du mår dåligt. Kan oxå vara så att hon helt enkelt inte alls bryr sig.

Låt henne höra av sig. Du har ju gjort dina försök. Gör hon inte det så vet du ju var er vänskap står. Hon kanske inte alls betraktat er som "bästa vänner" utan bra bekanta och på den nivån kan man ju hålla en relation. Upplever du att den här händelsen är besvärande för henne så är det ju viktigt att tala ut om det. Hon upplever ju uppenbarligen inte alls detsamma. Tar hon kontakt så tala om för henne vad det betyder för dig, vill hon inte prata så får du tala om för henne att det har du redan förstått men att DU vill berätta vad som hände för DU tycker detta är jobbigt. Du kan ju aldrig tvinga henne "prata ut" men du kan klart och tydligt informera DIN upplevelse.

För min del betyder nära vänskap att man tar och ger. Det är ju ofta i tråkigheter som vänskapen prövas (hårt men tyvärr ofta sant).

håller med där

och tesa också....vill hon inte lyssna och försöka, så är det ingen vänskap...krusa inte...det finns fler vänner som står pall för missförstånd