Usch vad man fäster sig vid djur alltså.
Har haft en katt här i ett år som nu fått ett eget hem. HAn var en riktig vildkatt som slog och fräste mot en i början. Under året har han utvecklats och fullkomligt älskar kel. Däremot är han inte hanterbra så jag kan inte hålla fast för att klippa klor eller lyfta honom. Allt är fortfarande på hans villkor.
Så blir man så överlycklig över att det finns människor som tycker att en sådan katt är precis en sådan katt de vill köpa. FAst de inte ens fått klappa den när de besökt 2 gånger. Är inte det fantastiskt?!?!!
Men visst känne det hemskt att rycka upp honom från här där han blivit trygg och så vet man att han kommer till en början att vara livrädd i den ny amiljön med de nya människorna.
Fy! Ett år är länge att ha en katt så avskedet blir dramatiskt och smärtsamt. Och just svårt är det för att det inte är en trygg tamkatt som klarar att byta miljö lika lätt.
Hoppas bara att det nya hemmet har tålamod.
Jobbigt att känna sig så ledsen när det egentligen är en så bra sak som hänt.
En grön växt inte alltid grön.
såååååå sorgligt, men samtidigt sååååå bra
21-05-2006, 12:41
