Jag tror på Kurts version.
Om jag hade höns, och en räv som smög i buskarna, skulle jag vara "mycket nervös". Jag skulle knappast börja mata den, och garantera att den stannar kvar, de har starka jaktinstinkter, deras överlevnad beror ju på det.
Å andra sidan spelar det knappast någon roll, räven lär återkomma ändå emellanåt. När, talar han inte om i förväg.
Ni har väl hört historierna - om ni tack-och-lov nu inte har upplevt det själv - om hur räven som kommer in i ett hönshus eller in i en hönsflock, hugger vilt efter allesammans, och sällan lämnar en enda "hel" höna efter sig. När det börjar flaxa och skräna tappar han "koncepterna".
En gång för ett par år sedan, visade min granne vad han hittade i sitt potatisland. En
hönsfot som stack upp!

Under jord fanns resten av hönan. Så gott som hel. Vems det var vet jag inte, det var ingen höna jag kände igen.
Jag har haft höns, och jag vet bara
en sak som hjälper mot räv, grävling och duvhök, och det är en bra rastgård, som även är övertäckt mot flyganfallen.
Räven gräver mycket bra!! (för att inte tala om grävlingen) Så man låter nätet fortsätta utåt, under marken, och gärna även under en stock och lite jord, så han bara kommer till nätet när han gräver. Givetvis med hönsnät som räven inte kan bita sönder.
Sedan kan hönsen också vara fria ute när man själv är ute, då brukar räven hålla sig i skinnet.
Det är inte lätt att ha goa delikatess-djur som står på "mångas matsedel" ute i det fria...
Pejori:
CITAT
kanske låter h*n hönorna vara ifred, om han får mer lättillgänglig mat, i form av en burk hundmat....
En burk hundmat... ??? Det gäller nog snarare i så fall att skaffa sig ett
stort lager hundmatsburkar, och
inte försumma en enda måltid under rävens fortsatta levnadstid - och sedan dess barn och barnbarn och så...