Blir så trött på alla äventyrare..., ...som måste räddas... Alternativ

[Kakaduan]

Nu sticker man väl ut hakan och ber om en smäll, men... (med ALL respekt för anhörigas stora sorg).

Vad f-n ska folk ut på sådana där dumheter för? En efter en av testosteronfyllda, adrenalinsugna galningar ska ut på livsfarliga bergsbestigningar av Mount Everest och K2 och allt vad de heter, vandringar, paddlingar, seglingar, promenader i 60-gradig kyla (eller vad det nu är) och så fort något händer ska samhället ställa upp med räddningsinsatser av gigantiska mått!

Skallgångskedjor, flygplan och räddningshelikoptrar ska leta och leta och köra till sjukhus för hundratusentals kronor medan "vanligt folk" knappt får ambulans eller plats på sjukhus när de behöver det.

Jag blir så himla trött på sådant där!!!

Och så är det måndagmorgon och jag är jättetrött och grinig (men det märks väl inte?)

Kakaduan

[Ciczi]

Extremsporter är extremsporter. Folk som ägnar sig åt det drivs vanligen av en inre kraft som inte går att förstå tror jag.

Dessutom har jag i alla artiklarna kring den senaste olyckan läst att den omkomnes försäkringsbolag skulle betala en del av kostnaderna.

Men folk som skadar sig på Mount Everest (eller vilket annat berg som helst) är mer eller mindre dödsdömda. I den tunna luften över 8500m kan en vanlig rationell hjärna (på havsnivå) inte lägga i hop två och två än mindre se konsekvenser av handlingar. Att få ner skadade människor från höga höjder kräver mycket från de som utför räddningsinsatsen. På den höga höjden är varje andetag som man drar ett andetag som bryter ner kroppen. Varje andetag minskar din kapacitet. På bara ett par dagar som ett toppförsök tar, bryts kroppen ner och det rundaste ansikte blir utmärglat och insjunket.

Många bergsbestigare är förståndiga och tar säkerheten på allvar men olyckor sker. De flesta förståndiga bergsbestigare brukar dessutom säga att vem som helst kan bestiga ett berg men tricket är att ta sig ner. Berget är inte bestiget förrän du har kommit ner igen.

mvh Ciczi