|
Läser med stort intresse, och det ni säger fick mig att fundera på hur stort förtroende man skulle få för en polis med 42 piercings, lila hår och synliga ansiktstatueringar (som f ö måste göras i utlandet, för respektabla tatuerare tatuerar inte i ansiktet, på händer eller kön).
Skulle man våga lita på en gynekolog/urulog med spikes och 2Kg mascara?
Hur mycket skulle jag tro på nyhetsuppläsaren om denne/denna hade trasig skjorta, kedjor i ansiktet och säkerhetsnålar genom kinderna?
Ni förstår nog vad jag är ute efter.
Samma sak gäller f ö språket. Hur mycket pengar skulle jag låta en bankman placera åt mig om han lät som om han nyss lärt sig rinkebysvenska som andraspråk och inget annat?
Hur gärna skulle jag låta en fröken undervisa mina barn i svenska om hon själv låter så här: "Assa ba, ja ba sa va att asså du kan ju inte vara riktigt navlad ba."
Än så länge har jag inte sett några av exemplen ovan, och det beror nog på att om man ser ut sådär, eller låter så, då får man inga jobb.
Är det då inte läge att ta på sig hela, rena kläder och lära sig prata som folk? Jag tror att det blir lättare att få jobb då. Egen stil och individualism får man ha på sin egen tid, men under arbetstid är tiden inte ens egen. Den tiden är köpt av arbetsgivaren, och då är det deras regler som gäller (inom rimliga gränser naturligtvis, ingen ska tvingas gå naken på jobbet eller på andra sätt förnedras).
--------------------
"Start by doing the necessary, then the possible and suddenly you are doing the impossible." - St. Francis of Assisi
|
Är arbete en rättighet?, Vad tycker ni?
23-05-2006, 17:42
