Nu ligger vi nog inte så bra till hos våra grannar....
Vi är relativt nyinflyttade i ett nybyggt typiskt engelsk radhus. Fram till igår hade vi mest bara vinkat till varandra.
Vi har en livlig och glad flatcoated retriever på 1.5 år som vi i vanlig ordning skulle ta en sväng med på eftermiddagen/kvällen.
Vi har fram till nu inte haft koppel på honom förrän vi kommer till trafikerat område och hade då inte heller igår satt på kopplet hemma framför huset.
Då får han syn på en katt och far iväg som en raket och katten "räddar" sig upp i ett träd. Katten råkade tillhöra grannen som oturligt nog också var ute och som tjuter av fasa och verkligen skriker-NO!!! Oj då... hunden fångas blixtsnabbt in och jag börjar uppriktigt ursäkta mig och hålla med om hur erbarmligt dumt det var att ha hunden lös framför vårt eget hus. Katten hade visst också blivit sydd i huvudet för 4 veckor sedan så detta var ju verkligen inte bra. Grannen är nu verkligen supersur och vägrar prata och skaffar fram en stege som bara når halvägs upp och börjar locka på katten: -Toppsie, come to mummy!
Katten sitter kvar , ser rätt nöjd ut med situationen och verkar gilla läget. Det gör inte grannen som nu är fast besluten om att om inte katten kommer ner bums så kan den nog inte komma ner på eget vis utan måste HÄMTAS ner ur trädet. Beviset på att katten inte själv kan klättra ner ur träd var för ett par veckor sedan då den satt i över 2 timmar innan de fick ta en stege och ta ner den. Oj då...
Förstärkning kommer med en lite längre stege men som ändå inte når upp till klykan och grannskapets alla barn. Verkligen jättekonstigt att katten inte hoppar ner.... Jag gå in, tycker verkligen att det gått lite väl långt....Då kommer brandbilen (tid katt i träd=45 min) med sirener och blåljus
. Två brandmän i trädet som också lockar: - Toppsie!
Hade jag varit katt hade jag också hoppat upp en våning. Då tycker även brandmännen att detta är oerhört fånigt och tar fram vattenslangen och spolar på kattskrället som då självklart hoppar ner (utan att skada sig
)
Jösses...Ja ja det var utan tvekan grannen ögonsten vi skrämde så för att späda på det hela (tycker jag själv) så gick jag in och lämnade en bukett blommor till den skakade ägarinnan och en påse kattgodis varvid grannen såg ut att bli glad....
Jag hoppas inte att jag retat upp några andra katt-ägare med denna lilla historia!
/Anna & Otis
Grannsämja på prov
25-05-2006, 22:38
