Norge är
vrickat bortom all räddning
Tillåt mig berätta om ett exotiskt land. Ett land där så gott som alla bär dyra folkdräkter i tid och otid. Ett land där man lever på mackor, har spritförbud på söndagar och konsumerar mer coca-cola än något annat folk.
Nej, du behöver inte resa över halva jordklotet för att finna Bizarro World. Det räcker med att korsa Sveriges gräns västerut. Landet heter nämligen Norge.
Brorsan bor vid en åker utanför en håla som ligger utanför Oslo. Mitt i detta ingenmansland avbryts vi en dag mitt i mackätandet* av halvtaskig orkestermusik. Utanför fönstret paraderar tonåringar iklädda folkdräkt och utrustade med pukor, trummor och cymbaler.
– De ska spela för grannpojken som konfirmeras i dag, förklarar svägerskan medan hon tar ännu en tugga av sin brunostsmörgås.
– Hoppsan? Vill han verkligen att traktens töntar kommer och spelar oompa-oompa för honom?
– De är inga töntar, svarar svägerskan. Det är vanligt att spela i skolans ”korps”. Jag har själv gjort det.
Jag tittar på min coola, tatuerade svägerska med mc-kort. Är det möjligt? Javisst är det möjligt – vi är ju i Norge. Plötsligt längtar jag efter min egen förorts huliganer. Det känns så mycket mer normalt med munkjackor än med broderade västar.
Jag har även haft lyckan att vara i faggorna när butiksdebatten ägde rum.
Bakgrunden i korthet är att livsmedelsaffärer av tradition är stängda på söndagar.
Du får köpa färdigkokt varmkorv – men inte korv som du kokar själv. Kiosker får ha öppet, men inte större affärer.
Till sist var det något smartskaft som kom på att man kunde kalla sitt vanliga Rema för ”storkiosk” och ändå ha söndagsöppet, till någras glädje och andras enorma irritation. Handla – på en söndag!? Då ska man ju vara ledig!
Slutligen blandade sig staten i problemet och slog fast att matvarubutiker visst får vara öppna på söndagar. Fast enbart förutsatt att ytan understiger ett visst antal kvadratmeter eller att lokalen ligger vid en järnvägsstation eller större busstation. Någon måtta får det ju vara.
För ett par veckor sen hade jag återigen en Bizarro World-upplevelse i Norge. Jag stod på Vinmonoplet och skulle betala en vinpava med Visakortet. Men maskinen kunde inte ta kortet. Hade jag slut på pengar? Nej. Var det fel på magnetremsan? Icke. Till sist kom personalen på felet: det går bara att betala med norska Visakort, så klart. Eftersom översittande svenskar inte har särskilt hög status i våra grannländer motstod jag frestelsen att påpeka att själva poängen med betalkort är att man ska kunna använda dem utomlands. Kortet har funkat i Indiens mest hopplösa delstater, i ryska förorter och i baltiska hålor. Men – naturligtvis – går det inte i Norge.
Så – efter plågsamt många besök (en höst på 90-talet bodde jag faktiskt i Oslo) anser jag mig nu ha tillräckligt goda grunder för att våga konstatera: Norge är vrickat bortom all räddning.
Hoppas ändå att ni hade ett bra 17 maj, era egensinniga knäppisar!
* Våra vänner i väst äter inte mat till lunch, de äter brödskivor. Enligt utsago var det just norrmännen som uppfann de färdigbredda och för-paketerade knäckemackorna med helvetessmaker som ”pizza och vete”.
©Terri Herrera Eriksson, Aftonbladet.se
Norde är vrickat bortom all räddning, rolig artikel
30-05-2006, 08:20
Mackor till lunch, det är det väl många som fortfarande äter i Sverige? Det är ju först med mikron på många arbetsplatser som även arbetare kunnat värma mat, men mikro finns fortfarande inte överallt. 
