Varför det har blivit Ystad har nog säkert att göra med att det är lättare att säga. Det är nog inte för att mobba alla räliga och träliga Trälleborgare.
Nu skall jag bli lite långrandig. Varken Ystad eller Trä(e)lleborg är Sveriges sydligaste punkt. Västerut från T. ligger Sveriges näst sydligaste udde, Stavstensudden. Här finns ett monument över den storartade händelsen att Kalle dussin landstigit 1715, bl.a. efter att ha kalabalikat i Bender. Nu var inte ens han så dum att han landsteg just här på en udde utan det hände vid Skåre en bit västerut. Förmodligen blev monumentet monumentalare på en udde.
Mellan T. och Y. ligger däremot Sveriges sydligaste punkt, nämligen Smygehuk. Förutom att vara detta är Smygehuk åtminstone i vissa kretsar även känt för en sak till, nämligen att det har gått järnväg hit. Börringe-Östratorp järnväg öppnade sin första del 1884 och var klar hela vägen till Östratorp tre år senare. Stationen låg egentligen i Smygehamn men fick det namnet först 1950.
När man tittar på en karta blir man lite fundersam över varför man byggt en järnväg här för det verkar i stort sett saknas trafikunderlag. Börringe är ingenting, Anderslöv ok då, kanske Klagstorp men ändstationen kunde lika gärna legat i Trosa(världens ände). I en tidtabell från 1936 ser jag att det gick tre tågpar på vardagar och fyra på söndagar. Hur 17 kunde man överleva på detta?
Svaret finns eller fanns två km norr Klagstorp, Jordberga sockerbruk. För många av alla dessa små Skånebanor stavades överlevnaden s-o-c-k-e-r-b-e-t-o-r. På hösten när betorna togs upp och skulle till sockerbruken uppstod ett enormt transportbehov. Vid alla större stationer fanns vagnvågar där betorna vägdes in. Man tog även ett prov på betorna och tvättade dom för att se smutsgraden. Bruken betalade nämligen inte för jorden. För att sen transportera betorna till bruken lånade banorna in järnvägsvagnar från nästan hela landet. Förmodligen även lok och personal.
Det är därför som alla Skånes järnvägar, förutom små lokala banor till torvmossar och liknande, samtliga är normalspåriga. I övriga landet är bibanorna ofta smalspåriga. Däremot byggdes Skånebanorna ofta med väldigt låg standard och kallades för ångspårvägar. Det straffade sig lite för man kunde inte lasta så mycket betor på varje vagn. Dom här banorna som baserade sin exestens på betor kallades följdriktigt för betbanor.
När vägarna blev bättre och lastbilarna likaså tog dom över och banorna försvann. Börringe-Smygehamn las ner 1957 utom vissa delar. Delen mellan Klagstorp och Jordberga överlevde in på 70-talet.
Man häpnar över okunskapen!
06-06-2006, 21:01
