Öppnar väl käften en gång till i detta inflammerade ämne. För mig är ett äktenskap en juridisk och kärleksbaserad förening mellan man och kvinna i syfte att bilda familj med gemensamma barn. Alltså är det totalt omöjligt för ett homopar att göra samma sak eftersom läkarvetenskapen ännu inte klarar av det där med gemensamma barn. Att det sen inte av olika skäl går för en del heteropar är liksom en annan femma.
Om nu ett homopar vill vill ingå en juridisk och kärleksbaserad förening så må det vara deras sak men jag är emot att det kallas för äktenskap. Det blir liksom inte äkta för mig. Nu finns det partnerskap, som jag egentligen inte vet så mycket om eftersom det inte intresserar mig, men om detta räcker så undrar jag varför man tjatar om att vilja ingå äktenskap. Vilket är viktigast, kärleken eller namnet på förbindelsen. Är det för att man vill vara som normalgifta? I så fall är det dags att öppna ögonen för homopar ÄR inte som heteropar. Däremot behöver dom inte vara sämre på något vis.
Men att nåt måste göras för att rensa upp i kärleksträsket. Jag tänker på den stackars man som ställde upp som spermadonator till en kvinna i ett lesbiskt par tre gånger. Båda kvinnorna lovade att ta hand om barnen. Det gick ett tag men sen skildes dom. Eftersom den biologiska mamman inte klarade av situationen anmälde hon mannen som far till barnen och begärde understöd. Givetvis förlorade mannen tvisten och blev tvungen att betala. Så mycket är en kvinnas löfte värt.
--------------------
Mera Japan-pop åt svenska folket AKB48と日本を発見するには、長い時間に起こった最高のことです
Straight for ever. Cogito, ergo sum.
|