Mina grannar hånar mig... Alternativ

[Tezzla]

Mina grannar tycker jag är ett riktigt tok. Jag ligger ju alltid i rabatterna och gräver och jag kånkar hem tonvis med jord och växter. De skrattar åt mig. De förstår inte varför jag håller på som jag gör. Vad de inte verkar fatta är att jag iordningställer ett hem. Ett hus med trädgård är inget riktigt hem förrän du har lite buskar och prunkande rabatter. Mina grannar har en gräsmatta. Inget mer. Jo, de har planterat en "växt". Mitt på den stora fina gräsmattan, som man skulle kunna göra så mycket fina planteringar och arrangemang i, har de planterat en torkvinda . Det är det enda som finns i deras trädgård.

Jag älskar min trädgård och jag älskar att gräva, planera, plantera och rensa. Jag har alltid jord under naglarna och jag är väl mer eller mindre alltid iklädd "trädgårdskostymen". Det är detta underliga beteende som mina grannar inte förstår sig på. De kan inte förstå varför jag spenderar helgerna med att gräva rabatter när man kan istället kan springa på krogen eller ha vilda grillfester. Om de bara visste hur mycket godare vinet smakar när man kan sitta ute på sin grönskande altan där man kan inandas de ljuvliga blomdofterna, än att sitta på en liten stenplätt och stirra in i en torkvinda.

Om jag inte hade behovet/lusten/viljan att iordningställa min trädgård så skulle jag lika gärna kunna bo kvar i lägenhet med balkong. Vad ska man med trädgård till om man inte gör något med den? Grannarna får skratta åt mig. Det rör mig inte i ryggen. Jag har ett intresse som de inte har och detta intresse gör så gott för min själ

[Tapio]

Undrar hur den typiske trädgårdsentusiasten ska se ut egentligen...

Medelålders/pensionär? Bohem? Lågutbildad?

Halaj!

Medelålders? Japp.
Bohem? Kanske i deras ögon, jag vet inte.
Lågutbildad? Jag har en B. Sc från CTH, motsvarar väl en tekn. kand. i universitetsvärlden.

Jag kan i alla fall säga att jag blev inte det minsta ledsen el. sårad.
F-n heller, jag blev snarare full i fan.
Dagen efter tog jag min avställda motorcykel till jobbet, en trimmad och uppborrad (1327 cc) Suzuki 1100. Den skall väl återupprätta min solkade rebellimage tänkte jag.
Tyvärr är jobb-parkeringen alldeles för trång och liten för att det skall gå att köra på bakhjulet där, men jag lyckades i alla fall att få igång ett billarm med bullret från mitt öppna avgassystem.
Ingen blev imponerad.

//T

P.S. Måste tillägga att grabbarna på jobbet är hyvens folk, jag tror inte att de hade skrattat så om de inte trodde att jag kunde tåla att hånas för mina odlingar. DS