Mina grannar hånar mig... Alternativ

[Tezzla]

Mina grannar tycker jag är ett riktigt tok. Jag ligger ju alltid i rabatterna och gräver och jag kånkar hem tonvis med jord och växter. De skrattar åt mig. De förstår inte varför jag håller på som jag gör. Vad de inte verkar fatta är att jag iordningställer ett hem. Ett hus med trädgård är inget riktigt hem förrän du har lite buskar och prunkande rabatter. Mina grannar har en gräsmatta. Inget mer. Jo, de har planterat en "växt". Mitt på den stora fina gräsmattan, som man skulle kunna göra så mycket fina planteringar och arrangemang i, har de planterat en torkvinda . Det är det enda som finns i deras trädgård.

Jag älskar min trädgård och jag älskar att gräva, planera, plantera och rensa. Jag har alltid jord under naglarna och jag är väl mer eller mindre alltid iklädd "trädgårdskostymen". Det är detta underliga beteende som mina grannar inte förstår sig på. De kan inte förstå varför jag spenderar helgerna med att gräva rabatter när man kan istället kan springa på krogen eller ha vilda grillfester. Om de bara visste hur mycket godare vinet smakar när man kan sitta ute på sin grönskande altan där man kan inandas de ljuvliga blomdofterna, än att sitta på en liten stenplätt och stirra in i en torkvinda.

Om jag inte hade behovet/lusten/viljan att iordningställa min trädgård så skulle jag lika gärna kunna bo kvar i lägenhet med balkong. Vad ska man med trädgård till om man inte gör något med den? Grannarna får skratta åt mig. Det rör mig inte i ryggen. Jag har ett intresse som de inte har och detta intresse gör så gott för min själ

[Gillan]

Håller med Gurkan jag, fast jag går ett steg längre och
säger att tråden är helt underbar. Det är helt fantastiskt
att få ta del av andras syn på sig själva i förhållandet till
sina trädgårdar/odlingar/balkonger. Många igenkännande
skratt blir det.

ciczi sa nåt om att "min trädgård är min borg", och så är det
här också. Och lite till.......

Projekten fullkomligt haglar den här årstiden. Och det konstiga
är, att vartenda år, så är det nåt som inte blev som det skulle.
Och då är det bara att börja om igen. Att man aldrig ger sig!!?

Neej då, det klart man inte gör! Det är ju det här som är livet......

Att alltid vara skitig/jordig/lerig.
Att alltid behöva förklara varför man inte har tid att resa bort!
Att behöva tala om att man behöver "husvakt" när man reser
nånstans.
Att till slut "ge upp" i sin iver att förklara för nära och kära att
det här är det liv vi valt att leva. Vi älskar det och vi månar lika
mycket om detta liv, som vi månade om våra barn, när de var
små

Allting handlar ju om prioriteringar och hur vi väljer att spendera
vår tid och vår ekonomi.

Och visst är det jobb, massor av jobb, men det är ett kärt sådant.

Som tur är så har vi inga grannar som ev skulle kunna ha
åsikter om en och annan maskros som blir kvarlämnad bara
för att vi tycker att det är vackert.

Ha det skönt i era rabatter......landen.....växthus............