Den sprider sig främst utmed sjöar och i störd mark, men även på t.ex. ängsmark där den ställer till stor skada genom at den är kväve bindande och skuggar andraväxter genom att den växer kvaftigt och tätt.
Den betraktas som naturaliserad i Gata- svealand sedan 1920-talet. Under 1900-talets andra helft har den ökat drastiskt i och med att trandnära betet har minskat.
Men som sakt det är inget påhitt från min sida, det står ju till och med om den i FN-konventionen. Den artickel jag har läst är ett examensarbete av Charlotta Larsson vid botan i uppsala. Artikeln finns publiserad i Bio diverse nr 1, 2003, sidan 10.
--------------------
Erik, zon II
|