Mitt hem ser ut som min trädgård, hur har ni det? Med 'design'? Alternativ

[Hannele]

Lite arvegods, några reafynd, några presenter, lite upphittat, några saker jag valt helt själv,
något barnen valt, något maken fått... Och det trivs jag med! Fast inga färger eller stilar hör ihop riktigt...
Jag ser det lite som min "plikt" att förvalta även det gamla.
Därför är jag så glad åt gammelmormors höstflox och annat som blommar!
Själv skulle jag nog bli ledsen om en grävskopa bara körde över min trädgård efter min död,
eller om hela mitt hem bara hamnade i en kontainer!

[Eva Swahn]

Mitt hem ser ut som jag gör i själen. Alltså för närvarande råder kaos, ett intensivt hullerombuller och skit mer än bara i hörnen.

Men käraste ägodelar är sådant som barnen har gjort och en nära och mycket kär släkting, samt teckningar av mina brorsbarn. Smyckar hemmet gör jag med konst som jag har valt själv - allt från loppis till gallerier. Men det finns presenter som jag har fått under livets gång som jag inte tycker om - och dom får helt enkelt inte ta plats i mitt hem, de skänker jag vidare till loppis. Vid större födelsedagar går jag ut med budskapet att jag absolut inte vill ha prydnadssaker eller chokladaskar. Blommor, vin och biobiljetter är ok, böcker och skivor om de är valda med omsorg. Jag vill helst inte att folk kommer med växter till trädgården heller.

Trädgården speglar mer hur jag v i l l ha det - alltså lugn och ro. Jag har under denna sommar kommit underfund med mig själv som trädgårdsmänniska. Och det är en intressant upptäckt. Jag har inte alls längtan efter sommarblommor längre. Tidigare kunde jag inte få nog av yster blomglädje. Men nu är det inte alls så. Konstigt nog har jag börjat älska sånt som är vintergrönt, växer långsamt, står kvar, inte ställer krav på mig att jag ska hinna njuta i en vecka och sen är det över - det ger mig bara ångest. Och det är en fullständig metarmorfos som jag har gått igenom. Mycket märkligt. Nu är jag oerhört tacksam att jag inte hann/orkade slita upp alla barrväxter när jag flyttade hit. Hälften ryckte jag upp - men hälften står kvar guskelov.

Nu söker jag stillheten, det beständiga. Jag kommer att fortsätta att forma trädgården efter den jag är nu - efter allt som har hänt i livet. Jag ska koncentrera mig på träd, både lövfällande och barriga, sköna former, stenar och trästubbar, vackra gräs. För de blommor jag älskar mest är de vilda - och de plockar jag i buketter och sätter i krus. Några plockar jag upp och planterar i kruka där de blommar stillsamt en tid.

Detta är en tanke som alla nya trädgårdsinnehavare bör tänka på. För mig tog det tre somrar innan jag hittade mig själv som trädgårdstyp - men nu är jag kanske väldigt långsam - men man bör nog växter vara tills man lär känna sig själv. Och tänk egentligen så fantastiskt att vi kan få utlopp för vår personlighet i vår lilla täppa oavsett om vi vill bara ha sånt som går att äta, bara vill ha rosor och pioner eller vill ha naturtomt.

Helt utan blommande växter ska det inte bli, men de jag vill ha ska blomma länge, ska helst lukta gott, kaprifolen är både vild och vacker!