Min trädgård följer mig väldigt mycket i hur jag mår i själen, precis som du skrev Eva. Jag tror att det beror på att den är "bara min". Däremot är insidan av huset mycket mer "vår" och blir därför lite mindre tydligt "jag".
Tidigare har jag kört med skarpa, raka kanter, gärna inringat med kantsten i trädgården. Strävat efter en välansad gräsmatta och röjt upp rosenbladen under buskarna för att det sett så 'skräpigt ut'. En strävan efter att vara perfekt... som dragit med sig en stress och känsla av otillräcklighet.
Men...
Nu har jag släppt efter. Vill hellre släppa loss rabatterna så att de ser lite småvilda ut (ändå ordning å reda). Tycker att rosbladen under busken är en extra färgklick. Börjar leta efter självsäkra växter som syns och tar för sig. Och så vidare och så vidare... Saker och ting (som att fixa till en rabatt) måste inte vara färdigt på en gång utan själva processen är det intressanta.
Till saken hör att mitt trädgårdsintresse aldrig varit så intensivt tidigare. Jag har aldrig haft så mycket på gång och orkat fullfölja så mycket.
Känns sååå bra!
Mitt hem ser ut som min trädgård, hur har ni det? Med 'design'?
15-08-2003, 10:03
