Utbrändhet, Blir man frisk? Alternativ

[ester]

För drygt 4 år sedan gick jag i väggen. Inte så att jag blev sjukskriven, eftersom jag är så envis och vägrar släppa taget trots att jag behöver. Jag hade tunnelseende, yrsel, ångest och var bara trött, grät hysteriskt utan anledning och kände mig helt värdelös. Pga. allt för mycket stress på jobbet och mobbing. De första åren mobbades mina kollegor, en ny för varje som "gick under" och det sista halvåret var det min tur. Trots att jag kände mig beredd på att det skulle hända så var det knäckande. Det som räddade mig från fullständig kollaps var att jag blev leasad som konsult till ett annat företag under ett år och sedan kursade det företag som jag var anställd på. Det var en befrielse att bli arbetslös för annars skulle jag förr eller senare vara tvungen att gå tillbaka och det satt hela tiden som en klump i magen. Att ta steget och säga upp mig orkade jag inte.
Sen har jag varit både deltidsvikarie och mammaledig och jag har mått fantastiskt bra. Självförtroendet och orken är tillbaka. Jag är glad igen, vilket jag inte varit på många år. Magkatarrerna är som bortblåsta.

Men nu börjar det bli dags att ta tag i livet. Inte att vi ekonomiskt lider av att jag bara vikarierar, men man kan ju inte ströjobba och stämpla hela livet. Problemet är att jag inte fixar heltidsjobb! Jag har blivit otroligt känslig för stress och oro. Har aldrig varit sådan förut. Om jag jobbar en hel arbetsvecka så är jag helt slut i slutet av veckan. Orkar ingenting, inte ens enkla småsaker som att handla eller att ringa ett enkelt telefonsamtal, vill inte träffa folk och blir bara trött, ledsen och stressad. Stressad övar allt som jag inte tycker mig hinna med samtidigt som jag inte har ork att sätta igång.
Jag är inte arbetsskygg eller lat, jag vill jobba, men inte heltid.

Blir man återställd efter utbrändheten? Hur lång tid tar det? Jag känner mig hur bra som helst så länge jag inte utsätts för stress eller många dagars jobb i rad. Och i min branch är det heltid som gäller. Gärna med lite övertid till.

[AnitaO]

Jag personligen tror att det är individuellt, men det jag är övertygad om är att det aldrig blir som förr.
Ju yngre man är, ju bättre odds för återhämtning tror jag.

Den arbetssituation som du beskriver, "heltid och gärna lite övertid" är nog inte nån särskilt bra idé faktiskt.
Min gissning är att du ganska snart kommer att få problem igen.
Du har ju redan nu svårt att orka en hel arbetsvecka.

Det bästa för dig tror jag faktiskt vore att ha ett jobb där du själv har stor kontroll över saker och ting.
Men det är ju ofta lättare sagt än gjort