Utbrändhet, Blir man frisk? Alternativ

[ester]

För drygt 4 år sedan gick jag i väggen. Inte så att jag blev sjukskriven, eftersom jag är så envis och vägrar släppa taget trots att jag behöver. Jag hade tunnelseende, yrsel, ångest och var bara trött, grät hysteriskt utan anledning och kände mig helt värdelös. Pga. allt för mycket stress på jobbet och mobbing. De första åren mobbades mina kollegor, en ny för varje som "gick under" och det sista halvåret var det min tur. Trots att jag kände mig beredd på att det skulle hända så var det knäckande. Det som räddade mig från fullständig kollaps var att jag blev leasad som konsult till ett annat företag under ett år och sedan kursade det företag som jag var anställd på. Det var en befrielse att bli arbetslös för annars skulle jag förr eller senare vara tvungen att gå tillbaka och det satt hela tiden som en klump i magen. Att ta steget och säga upp mig orkade jag inte.
Sen har jag varit både deltidsvikarie och mammaledig och jag har mått fantastiskt bra. Självförtroendet och orken är tillbaka. Jag är glad igen, vilket jag inte varit på många år. Magkatarrerna är som bortblåsta.

Men nu börjar det bli dags att ta tag i livet. Inte att vi ekonomiskt lider av att jag bara vikarierar, men man kan ju inte ströjobba och stämpla hela livet. Problemet är att jag inte fixar heltidsjobb! Jag har blivit otroligt känslig för stress och oro. Har aldrig varit sådan förut. Om jag jobbar en hel arbetsvecka så är jag helt slut i slutet av veckan. Orkar ingenting, inte ens enkla småsaker som att handla eller att ringa ett enkelt telefonsamtal, vill inte träffa folk och blir bara trött, ledsen och stressad. Stressad övar allt som jag inte tycker mig hinna med samtidigt som jag inte har ork att sätta igång.
Jag är inte arbetsskygg eller lat, jag vill jobba, men inte heltid.

Blir man återställd efter utbrändheten? Hur lång tid tar det? Jag känner mig hur bra som helst så länge jag inte utsätts för stress eller många dagars jobb i rad. Och i min branch är det heltid som gäller. Gärna med lite övertid till.

[Klura]

Om du har ett yrke som kräver heltid och vill jobba med det, så är det kanske svårt att komma tillbaks i lagom takt.
Du har inte lust och möjlighet att sadla om?
Jag är lastbilschaufför och gick i väggen -02. Jag glömde bort vad jag hade varit, vad jag hade för last, vad mina kunder/kollegor hette, vägen var inte rak och jag var så förvirrad.
Det stora felet jag gjorde efter min första sjukskrivning (4 månader) var att gå tillbaks till samma jobb.
Jag skulle antingen ha bytt yrke helt eller i alla fall bytt till en annan form av körning. Det finns ju så många olika att välja på.
Nej, jag började jobba igen 25% och ökade succesivt till 50 och sen 75% för att sen falla tillbaka till 0 i flera omgångar. Så småningom var jag uppe i 100% i hela 8 veckor och så rasade allt igen. Jag kräktes nästan så fort jag såg en lastbil och jag tänkte att jag aldrig mer klättrar upp i en hytt igen.
Nu har jag gått två år helt sjukskriven och bara vilat hjärna och kropp, men samtidigt försökt att komma på ett annat yrke.
Under denna tid har intresset för körningen vaknat till liv och för ett par veckor sen började jag på en reaktiveringskurs för chaufförer.
Denna vecka har jag praktiserat på ett åkeri som kör helt andra grejor än jag gjorde och det är SÅ KUL att jag inte vill gå hem på eftermiddagarna Men jag har inte "ropat hej än". Jag litar inte riktigt på min hjärna.
Det tar tid och låt det göra det.
Gå gärna och prata med t ex en kurator. Själv tyckte jag det var skit när jag fick en remiss och tänkte: aldrig i livet, men efter varje besök så var jag så mycket mer peppad.
Även om jag är på fötterna igen till iaf 90% (tror jag) så har jag börjat gå igen på samtal.