CITAT (Scrollan @ 16-08-2006, 15:44)
Vad jag menar är att det ibland uppstår konflikter i en familj (som i alla familjer) och är man då alkoholist så "löser" man som oftast konflikten med att dricka.
Indirekt är man då upphov till att alkoholisten dricker.
Jag har själv vuxit upp i ett alkoholisthem med en far som var (och är fortfarande) periodare.
Jag kunde se att han "löste" problemen genom att dricka och indirekt skyllde på oss för sina alkoholproblem. Vad jag menar är att vi indirekt var upphov till att han drack - men det var fortfarande hans ansvar och hans val att ta till flaskan som problemlösning. Hade vi inte funnits där - inga konflikter - ingen orsak till att dricka. Åtminstone inte den orsaken. Sen går det alltid att hitta andra orsaker. Min mor lämnade dock aldrig min far (trots många önskningar om detta från min sida) , utan det blev jag som har tagit steget ifrån - som vuxen.
Precis som Herkules skriver: "man har alltid ett val och sedan ett ansvar för det man väljer. det kan man inte skylla på någon/något annat." - tyvärr så resonerar inte en alkoholist på det viset så länge han/hon missbrukar.
Jag försvarar inte ett alkoholberoende och kommer aldrig någonsin att göra det. Aldrig, aldrig, aldrig någonsin skulle jag sätta mig i ett förhållande med en man som har alkoholproblem!
Känner igen det där. Lätt att bli "medmissbrukare" när man står nära en familjemedlem. Miste en "bror" på så vis. Hjälpa till med mat, kläder, inte såra, ställa upp och hjälpa till. Drogade för att ingen ställde upp för hnom, för att det regnade, för att allt var pest, för att ekonomin var kass m.m. Om jag visste då vad jag vet i dag så är det "tought love" som hjälper, mes och ynk stjälper. Visst är man medmissbrukare och hjälper till att upprätthålla missbruk om man inte ställer krav och bara dansar efter missbrukarens pipa så alla är nöjda (missbrukaren då).
Finns ju sedan ingen som kan bestämma över sitt eget liv förutom den enskilde människan.
står inför ev separation, behlver er hjälp
14-08-2006, 06:11
