Står inför en ev separation .
Någon som känner till hur ska man göra , funderar på att
ev gå till någon men vart vänder man sig .


Ledsen Rose-marie

ursäkta att sånt trist inlägg en måndagmorgon men det är kris och ni brukar vara så snälla och kloka

Det är ganska svårt att ge råd.
Det beror på vem av er som ska söka ny bostad?
Finns det barn inblandade?
Är ni gifta eller sambos?

Det var tråkigt att höra.

Jag befinner mig också i en kris av något slag, och en form av separation har jag varit med om som var långdragen (snart ett år kan man säga), och den är inte över än, men det är en annan historia och ganska lång sådan.

Med "gå till någon" antar jag att du menar någon som kan hjälpa er att rädda relationen så att ni inte behöver separera. Det skulle jag försöka med i första hand. Familjerådgivning finns det nog många varianter av´, jag har för mig att jag läst om det tidigare på Odla.nu...
Jag har ingen erfarenhet av det, då det redan var dödsdömt när det tog slut med min kille.

Ja jag vet inte säkert om vårat förhållande kan klara sig .
Min sambo har problem med alkohol och ´jag har curlat honom allt för länge .... i hopp om att det skulle bli "bättre "

Nu fick jag reda på att han träffat en tjej från norge och bjöd hit ehnne i lördags på hotell i vår stad . ( behöver jag säga att han inte var nykter när han gjorde inviten ?? )

Han har ljugit mig rakt upp i anskitet flera gånger men jag är tack och lov ingen dum blondin utan tänker både mycket och logiskt och kom på många saker .

Jag vet inte hur jag ska göra vi har en dotter tillsmammans som är 6 år och självklart vill jag att vi ska vara en familj men inte till vilket pris som helst och min hälsa ......


Under alla år har jag tagit på mig hela skulden och han har oxå lagt den på mig.
Men nu ska en klippa resa sig och inse att det är inte mig det är fel på ... och jag kan klara allt för jag är stark innerst inne även om jag är ledsen och sårad nu..

Familjerådgivning ... är det någon som vet kostar det ?? svårt att få tid och tillsist vart vänder man sig ?

Vänd dig till din kommun för familjerådgivning.
Vet tyvärr inte vad det kostar.

Du kan också kontakta någon av kvinnojourerna.
Dom är jättebra att prata med och har ofta mycket egen erfarenhet av olika familjeproblem.

Håller med dig om att det är dags att sätta ner foten nu.
Du har försökt länge, och någon större ansträngning från hans sida verkar det inte vara.
Kanske behöver han en väckarklocka? Ställ ultimatum.
Så länge han kommer undan med sitt beteende så rullar det nog på gissar jag.

Lycka till

Hade min karl gjort så mot mig, hade jag bokstavligen sparkat ut honom.

Så trist Skickar en tröstkram.

Alla kommuner ska kunna erbjuda familjerådgivning. När man går till offentliga alternativ ska det inte kosta så mycket, desto mer kostar det om man vänder sig till privata alternativ.

Ang. väntetider har jag ingen aning. Det borde ju inte vara alltför lång väntetid, jag menar vem orkar stanna kvar i ett dåligt förhållande ett halvår innan man får tid för rådgivning?

Kolla på din kommuns hemsida eller ev. landstinget. Där borde du hitta info.

Önskar dig lycka till, hur det än går.

MVH/Elin

Jo men det känns svårare när man har barn .. hade jag varit själv
HADE JAG VARIT UTAN SAMBO LÄNGE NU !!!!!

Han har hela tiden skyllt allt på mig och jag har försökt att ändra och vrida och vända på mig ......för att det ska bli bättre ...

Nu har han fått flytta ut och på tisdag ska vi träffas och prata igenom ( första gången ) men det kommer att bli MÅNGA samtal och den här gången kommer jag inte att ta på mig skulden .
jag har ju även vår dotter att tänka på visst är det bra me d 2 föräldrar men inte till vilket pris som helst .

Han ringde och beklagade sig i går ( sov hos en kompis på madrass på gpolvet )

Så jag sa att tänk så det kan ändras från hotellsäng på lördag till madrass i sunkig lägenhet på söndag ....

Desstuom har han betalat med siba kort på kredit både festkväll och hotell .......och vi som har så dåligt ställt ..Ja vi har det vi behöver men vi har det inte fett så att säga

Som man bäddar får man ligga heter det ju! Tycker du jobbat länge nog på det förhållandet, han kan väl flytta till Norge!!!!
Nej skämt åsido fall inte för gråt och hot, se om ditt eget hus och ta fram ditt ego.
Visst är det tragiskt när man har små barn och sådant här händer men barn förstår mer än man tror. Är man bara öppen och förklarar att mamma och pappa inte ska bo ihop längre men att båda finns kvar för henne ändå så brukar det gå bra. Ni behöver ert sorgearbete alla tre och kommer en eller flera erfarenheter rikare ur det.
På jureka.net kan man ställa frågor om separationer m.m.
Stå på dig och var stark.

Jag tror inte att det är rådgivning för er relation ni behöver. Det är HAN som behöver hjälp med sitt drickande. Innan dess är det inte ens ide att diskutera relationen eftersom det är med alkoholen du har en relation - inte med honom.

Inget i det här är ditt fel! Bara man själv kan rå för att man dricker. Han. Expressens sex- och relationsrådgivare Katerina Janousch kan du skriva till. Hon har skrivit mycket i sin spalt om det här och dessutom skrivit en bok om sitt liv med en knarkande man. De lyckades ta sig ur det. Tror att du skulle må bra av att läsa den.

Vad jag har förstått så måste man vara benhård och inte curla, som du säger; att curla stjälper istället för hjälper.

Ställ ultimatum: antingen fortsätter han att dricka och då drar du eller så söker han hjälp och då finns du där för honom. Väljer han det första så vet du ju vad som gäller.

Kakaduan

Håller med kakaduan.... Förstår dock att det inte är så lätt....

Jag har läst en bok som handlade om just ditt problem - Anhörig. Minns tyvärr inte vad författaren hette, men jag tyckte den var väldigt bra.

/Stina

Katerina Janouch tror jag (osäker på stavning), sexrådgivare på... nån av kvällstidningarna, osäker på vilken.

Jag har läst en bok som handlade om just ditt problem - Anhörig. Minns tyvärr inte vad författaren hette, men jag tyckte den var väldigt bra


Författaren heter Katerina Janouch, den skapar en hel del tankar...

Missbruksmottagning
Familjerådgivning
Kollade på din kommuns hemsida. Verkade finnas bra med stöd där.

Tänk nu bara på dig och ditt barn även om det kan vara mycket svårt i en situation som din. Ge bara inte efter för din sambos ev nya löften om bättring. Det är Du och barnet som ska må bra och det kommer ni att göra efter separationen - även om det tar tid!

Skickar dig många tröste- och styrkekramar!

Du är på rätt väg, eftersom du har kommit till insikten att Det är inte ditt fel att han drickar! Han kan inte skylla sitt drickande på dig såvida du inte med våld har hällt spriten nerför hans strupe!
Jag förstår hur du känner när det gäller lilltösen, jag har själv tre barn och det var inte så lätt att ta steget att separera när de var små, även om det inte handlade om alkohol i vårt fall. Som du själv säger; visst är det bra med två föräldrar men inte till vilket pris som helst.
Jag tycker du gjorde rätt som fick honom att flytta ut för det låter inte som någon bra framtid för tösen att växa upp i en familj där ena föräldern dricker och den andra får ta skulden för det. Alkoholism har ödelagt många familjers ekonomi och hälsa.
Tänk nu bara på dig själv och din lilla dotter - ni behöver få ett bättre liv än så och det är jag övertygad om att ni får efter separationen, men som sagt det kan ta sin tid.
Din sambo måste inse att det inte är ditt eller någon annans fel att han dricker. Han behöver få professionell hjälp för att sluta dricka. Han måste själv ta på sig det ansvaret, ingen annan kan göra det åt honom. Han måste välja: Familjen eller flaskan.

....

Det där kan jag verkligen skriva under på!!!!!!

Kan bara hålla med.

Är själv uppväxt med en far som var periodare.

Sätt dig själv och din dotter i första rummet och se till att ni har det bra.

Familjerådgivning i all ära, MEN, har inte han förbrukat sina chanser?
Det tycker jag att det verkar som i a f. Det finns ingen som vinner på att du vänder och vrider ut och in på dej själv igen!!! För hans skull förlänger du bara det destruktiva beteendet och för din och dotterns skull förkortar du erat nya liv, utan någon som påverkar er och er relation negativt

lycka till!!

Instämmer.

tack all för svar och stöd



Nu står vi på kö till familjerådgivningen. En jättetrevlig man tog emot samtalet .
besöket kostar 120 :-

Jo visst har han kanske förbrukat sina chanser ...... men jag är villig att försöka men proffshjälp oxå.
Jag är ju så Jäkla envis ......
Kommer vi fram till någon lösning så är det ju bra annars blir det separation.

Talade med sambon som förnekar att han haft sex men jag sa att har det förekommit någon annan kontakt melllan dom förutom brevskrivning så ska han testa sig .
DET ÄR VÄL MIN FULLA RÄTT !!! ???



Han blev sur ......
men utan det behöver vi inte ens gå till familjerådgingning.

Stå på dig Råse-Marie, inte ska du behöva ta onödiga risker för att han kanske hoppat över skacklarna.

Jag önskar dig lycka till, oavsett hur du bestämmer dig för att göra och jag beundrar din envishet.

Gör det som känns bäst för dig och ditt barn, så löser sig resten får vi hopppas.

Tråkigt, Råse-Marie.
Församlingspräster är utbildade på relationer och kriser,
det blir inte religiöst, när man frågar dem.

Exakt. Likaså finns diakoner. Har hört att många blir bemötta väldigt positivt och får bra hjälp av dessa. Och är man inte troende så lämnas trosfrågor utanför diskussionerna.

usch ... nu fick jag en panikångestattack .. det går upp och ner som tur är har min dotter en kompis här och jag har fixat "bio " med poppcorn och dricka och levnad ljus åt dom . dom fick lösa biljett och nu tittar dom på barbie.
Det känns som en stor klump i mig och jag skulle vilja spöa skiten ur .......ja ni kan gissa vem

jag tror att jag känner innerst innen att det inte kommer att funka och det gör mig så ledsen

mår illa och har en fruktansvärd huvudvärk känner att om jag öpppnar munnen kräks jag .... tårarna rinner och jag kan itne skriva mer just nu .

måste gå och bitta ihop så inte barn3en funderar .

MEn jag undrar en ska till jag är ju hamma mamma utan inkomst hur ska jag klara mig ??+

Åhhh...vännen...har du ingen i din närhet just nu...nån mamma eller vännina som du kan få prata av dig med...känner att du skulle ha något stöd vid din sida ...förstår så väl att du mår dåligt...eller om någon kan måna om din dotter lite...mormor eller så...hon o du behöver massor med stöd i en sån här sits. Sänder stödtankar o kramar om dig

jo ja g har både vänner och mamma men alla är på jobben nu och det är värst för man bestämmer itn e när man blir ledsen och förtvivlad.
Känner mig oftast stark . men itne nu

Gumman...förstår så väl...men skönt att du har dom i alla fall i din närhet....stäng in dig på roa så inte barnen hör o ut med gråten...det brukar lätta efteråt...sen tar du fram lite ilska hur någon kan låta dig komma i den här sitsen o bli arg...det brukar oxå hjälpa en stund.


Sen går du o gör nåt gott o äta o dricka...glöm inte äta vännen...och titta på din dotter...du har henne...den mest värdefulla som finns...och känn att du är inte ensam...hon är den du ska kämpa för nu...kraaaaaaaaaaaam

tack jag har satt på mig solglasögon så det var tur att ösregnet slutat och solen kikar fram

Det är så jobbigt när man inte kan hålla masken uppe men jag lovar att inet tråka ut er med bara en massa gråt och klagan .

Jag är en handlignskraftig kvinna ... jag kan flyga jag är itne rädd ..........

Just precis...kvinnor kan klara sig själva...din sambo får ta ansvra för sitt eget liv....go girl

Gråt vännen när du behöver

Och känner du ilskan komma så piska mattor. Det är ett bra sätt att vara av med agressioner. För varje tag du tar så tänk på vilken byxbak du skulle vilja vädra. Man kan ju göra det i fantasin i alla fall.

Sedan kan du gå in och njuta av dina rena mattor och att du har vädrat ut ett och annat som du inte vill ha kvar.

Stå på dig och ta ingen skuldbörda. Vägra lösa hans problem. Du har ett barn som du skall ta hand om, inte två.

Anhöriga till alkoholister kan få hjälp på al-anon. Det är en form av gruppterapi, som är gratis (jag tror man lämnar något litet bidrag till lokalhyran, typ 20 kr). De har möten på många orter, och man kan gå hur många gånger man vill al-anon.

När det finns alkohol med i bilden tror jag det är svårt att lösa saken tyvärr. Såvida inte alkholisten får riktig, seriös behandling. (Löften om att dricka mindre/sluta dricka osv, har jag aldrig någonsin hört talas om att det funkat...) Men den övriga familjen kan ju gå vidare i sina liv för det, och få det bra!

BOken som några nämner, "Anhörig", tycker jag också var bra, även om den är ju rätt hemsk. Katerina Janouch gick också på al-anon, men jag tror aldrig hon blev så där superbiten av det. För en del verkar det ändra hela livet, andra tar det mer som stöd ett tag.


Lycka till!

Försök inte dölja något för dottern, hon märker ändå att något är fel.
När kompisen gått hem får ni ta ett "tjejsnack" där du förklarar att vissa vuxna inte kan bo ihop för dom bråkar för mycket, att du bestämt att inte bo med pappa mer, att du är ledsen för det men att det inte går och att hon i alla fall får träffa honom när hon vill.
Svartmåla honom inte inför henne, hon vet förmodligen ändå.

Jag tycker också att du ska boka ett enskilt samtal med dotterns fröken, det är bra om förskolan känner till vad som är på G.

al-anon är det mest förnedrande jag varit med om, där kan man snacka om att bli skuldbelagd.
Jag var på ett av deras möten och kommer aldrig mer att gå dit.

Stå på dig och gör det som känns rätt för dig. Man kan inte utplåna sig själv för att försöka få allt att klaffa. Det måste vara två som försöker och det låter inte så i ert fall
Att ta hjälp utifrån är säkert ingen dålig idé, men då måste båda vara beredda att satsa på en förändring, inte bara du!

Sen är ju alltid frågan om det finns några känslor kvar att bygga på, men det kan du kanske inte avgöra just nu när du är ledsen och förbannad.

Lycka till Råse-Marie hur du än kommer besluta.

Jag tycker du gör ett klokt val. En f. d missbrukare (som var så himla klok) menade att är man mitt i missbruket så tar man till allehanda ursäter för att skylla missbruket på alla andra än dig själv men som vuxen finns det inga ursäker än ens egna val.

Väljer du att gå vidare med ditt och ditt barns liv så är hans missbruk ingen han ska beskylla dig för. Han gör ett eget val varje gång han tar till flaskan.

Familjeterapi kan säkert vara bra varjefall för att du själv ska kunna komma vidare och kanske ge honom en hint om att han har passerat en gräns för din del. Familjeterapi är inte alls nödvändigt för att fortsätta tillsammans igen. Tvärtom är kanske det viktigt för din dotter att få växa upp i lugn och ro utan att leva med sin pappas missbruk.

Hur du ska klara dig ekonomiskt får inte bli en fråga som gör att du fortsätter tillsammans med honom. Det finns alltid hjälp att få, i värsta fall får du väl söka arbete och börja arbeta. Vad är värst för din dotter, att du börjar arbeta och hon får vara på dagist/fritids eller att hon ska växa upp med en missbrukande pappa och ser hur han förnedrar hennes mamma? Han är ju varjefall skyldig att betala underhåll som är MINST 1273 kr. Du kan även ansöka om bostadsbidrag och har ni svårt att komma överens om vårdnaden om dottern så kan komunen ställa upp med samarbetssamtal (kostar inget).

Heja heja, bra att du tänker så...hojta till här på Odla så fort tankarna flyter åt ett annat håll för då är vi där och hjälper dig... ...
Jag håller tummarna och tårna benhårt på att du klarar dig igenom detta
Du har klarat det första 'steget' och det är att du tänker rätt...'att det inte är dig det är fel på'...
Fortsätt med att ta steg så kommer du garanterat att resa dig upp som en vinnare...vägen kan vara lång och tyckas outhärdlig men du klarar dig om du ber om hjälp på vägen... *tummar och tår börjar bli blå* ...

Som jag skrev till råse-marie... Kom ihåg attdet finns ingen som är duktigare på att ljuga och förneka än en alkoholist.

Jag var i en liknande sits för ca 15 år sedan och då sa min kloka, numera avlidna mamma: "Du kan gråta hur mycket som helst över en karl som du inte får men gråter du över en karl som som du redan har ska du gå".
Jag skickar en kram,
Mulle

Hej! Du ska absolut gå till familjerådgivare, om du känner för det. Jag har väldigt god erfarenhet av det, när jag separerade från min förre make för 12 år sedan. Det kostade inte ett öre och jag tror att man alltid kan få komma in ganska snabbt - det är ju liksom vitsen. Man kan komma båda eller så kan man komma ensam. Vi gick båda just för att vi skulle kunna skiljas på ett bra sätt. Det var väldigt skönt att ha ett "ankare" som satt mitt emellan och kunde förtydliga för den andra parten vad det var man sade egentligen. Vi fick en serie på 10 besök och det var kanon!

Sedan beror det ju på om kemin stämmer mellan rådgivaren och dej, men det finns oftast flera, så att man kan byta om det inte funkar.

Jättegoda erfarenheter från mig och LYCKA TILL med din väg ut ur medberoende och dåligt mående!

Hälsar Selma

Kloka ord.

Hej råse-marie!
Alkohol har föstört många förhållanden!!
Och det enda raka är att din sambo söker hjälp för det!
Om det nu finns chans att rädda förhållandet?
-Är ju extra jobbigt om man har barn.

Mvh/Dr blomma

Att söka hjälp behöver ju inte bara betyda att man skall rädda förhållandet utan att rädda familjen...för dotterns pappa kommer han väl att vara hur saker och ting än slutar..och ni måste ju ha nån sorts relation så länge hon är omyndig och då är det ju bra om den fungerar praktiskt iallafall..

Har sett liknande fall i min närhet och livet för de inblandade har blivit väldigt mycket bättre efter en separation...särskilt för den "drabbade" parten och barnen som har en stabil förälder iallafall...istället för två vrak..
Kramar om dig...och tycker nog att du gott kan plåga oss med dina sorger här om du behöver det..

Vem var det som blev skuldbelagd?
Personen med alkoholproblemet eller den anhörige?

Boken "Botten upp!" av Lena Holfve tycker jag själv är mycket bra. Den finns på biblioteken, och en stor del av den går att läsa på nätet och även köpa som "nätbok".
Läs här om du vill.

Alkoholproblem är ett helvete, som omges med mer fördomar än kunskap, och det är kunskap som behövs i första hand om man ska "deala" med alkoholen på något vis över huvud taget. Eftersom ni har barn kommer du ju att behöva det, även om ni separerar.

Deala med alkoholen, skriver jag, för det är vad man gör när man försöker ha någon som helst relation till någon som missbrukar och/eller är alkoholberoende.

Du får tusen styrkekramar av mig Du "fixar det", även om det är jobbigt att ta sig igenom.

Vi anhöriga, pappa var det bara synd om.

Jag tycker inte man sak förkasta Al-anon bara för att en person har dåliga erfarenheter. Mina är goda, jag fick lära mig en hel del och inte var det någon som blev skuldbelagd. Varken anhörig eller missbrukare. Skuld leder aldrig till någon bättring.

En man med alkoholproblem kan man nog tyvärr inte bara gå i familjeterapi med, för inte vill du väl stå ut med honom som han är? Han måste inse att hans problem är alkoholen men det måste ni alla i familjen.
Var och en har ansvar för sitt eget liv, hur man sen väljer att förvalta är en annan sak.

Lycka till!

/Åsa

........Okej.
Ja, så länge man tycker synd om alkoholisten, så fungerar inte självhjälpen, personen ifråga blir ett offer för alkoholen, dvs, han/hon kan då själv inte göra något för att ta sig ur det.

Att sen skuldbelägga anhöriga är bedrövligt. Det kanske är så att man som anhörig delvis är upphov till att personen dricker - men, för sjutton, det finns andra sätt att hantera konfilkter (eller vad det nu kan vara) än att ta till flaskan.
Dessutom är det alltför många gånger alkoholisten som skyller på allt och alla andra, för sitt drickande.
Det är först när alkoholisten inser att "jag har problem/jag har en sjukdom" som han/hon kan göra något åt det, med hjälp/stöd utifrån.