Tungt (och dyrt) att avveckla ett hem Alternativ

[caprifol]

I sommar har jag haft den tunga uppgiften att tömma och sälja mina föräldrars hus efter att min far gått bort.

Det har varit jobbigt på många sätt – främst känslomässigt förstås. Efter att plockat bort det lilla jag själv kunnat ta hand (är i den åldern när man själv samlat på sig för mycket) stod jag med ett hus proppfullt från källare till vind. Erbjöd pappas snälla, hjälpsamma grannar att plocka, men det minskade inte mycket.

Att man inte får något i reda pengar för begagnade möbler o dyl visste vi, och det viktigaste för oss var att få huset tömt. Att göra det själva var uteslutet. Vi hade varken tid eller ork. Bor inte heller på samma ort. Att skänka till någon ideell organisation var därför ett bra alternativ – trodde vi. Förutsättningen var att de skulle ta allt – oavsett vad de sedan gjorde med det. Kontaktade Lions, Myrorna m fl men svaret var detsamma: ”Tack, snällt att Du tänkte på oss, men tyvärr har vi inga möjligheter att ta de stora sakerna…”.

Så vi la´ ut jobbet på en firma som auktionerade ut en del för ett par tusenlappar och ombesörjde att resten kördes till sopstationerna till en kostnad av ganska precis 20.000 kronor! Är det inte förskräckligt? Tänk så många människor som saknar så mycket, och vi får betala en halv förmögenhet för att bli av med det. Det var visserligen inga nya fina saker, men ett fullt fungerande hem med allt från kaffebryggare till stora frysboxar! Att annonsera ut på t ex Blocket var heller inte något alternativ då vi inte skulle kunna finnas på plats för att passa köpare.

Deppad caprifol

[Gossen Ruda]

Tråkigt att så mycket användbart slängs men som Agneta skriver, hur skall givare och mottagare träffas? En annan aspekt är kommunernas monopol på sopor. Det som en gång slängts får inte återvinnas hur som helst. Organisationer som Återbruket får ofta problem med med att få tag på material. Även om en pryl som en gång slängts är fullt användbar får man inte ta hand om den. Alla ungdomar har inte råd att köpa nytt.

En gång var jag på återvinningsstationen, vilket namn egentligen, och slängde lite skräp så stannade en bil med släpkärra bredvid och föraren började slänga ett stort lass tegelpannor. Han såg att jag tittade på lasset och förklarade att han skulle byta till en annan färg. Jag undrade om jag kunde få några eftersom det var såna jag hade på mitt tak och några var trasiga. Inga problem, gemensamt valde vi ut 20 st som jag lastade in i min bil. Under tiden råkade jag få se hur föreståndaren för stationen stod och glodde på oss. Det var tydligen inte populärt att göra så men han sa inget.