CITAT (LadyG @ 17-08-2006, 16:56)
Hon, Davidsson är så vitt jag vet en av de s.k. kändiskockarna (och en duktig sådan också), så jag kan mycket väl tänka mig att hennes recept både är goda och nyttiga.
Tyvärr kan man inte få den hjälpen via Landstinget, man tycker att de borde vara intresserade av friskvård så väl som sjukvård, men det kan man glömma. Är man inte akut sjuk har man inget att hämta hos dem.
Störande, imho, eftersom de ju har nutitionister och dietister som kan sånt där.
Faktiskt så håller jag nog inte med om detta med dietisterna.
Om vi säger att du skall ha en kost som ligger 200kcal under din förbrukning för att gå ned.
Då kan du lägga en kost bestående av lite fett och mycket kolhydrater. Man räknar bara in och uttag. Egentligen så kan vilket pucko som helst klara av det med en kosttabell och en miniräknare.
En del personer går då ner i vikt dvs de som har den kemiska balansen i matsmältningssystemet i ordning.
Andra går inte ner i vikt av samma kost utan går rent av upp. Det är dessa personer som är insulinresistenta. Dessa har att välja mellan att följa dieten och gå upp eller att avbryta och sätta sig på svält med trötthet, mukselvärk och en massa andra problem.
Båda personerna åt faktiskt samma kost. Så teorin med balans mellan intag och uttag stämmer inte på alla , bara på en del. Finns det något man känner till som stödjer det.
Jag tror nog att det är en välkänd sanning att lågintensiv träning innan frukost ger dubbelt så stor effekt som träning senare på dagen.
Orsaken? Att man tränar när insulinvärdena är låga efter natten och att man då kan göra uttag ur sina fett-depåer. Att cykla i en halvtimme är ju lika stor ansträngning när man än gör det.
Hur hjälper man då den insulinresistenta. Jo man lägger samma kalorital dvs 200 under förbrukning och ger en kost som inte är insulinretande. Då lugnar bukspottkörteln ner sig efter ett tag och även denna person kan gå ner eftersom insulinvärdena går ner till en sådan nivå att man kan göra uttag av kroppsfettet.
En sådant kostråd får man nog bara hos Karlshamns lasarett. Landstingspersonal får ju inte gå emot beprövad läkarvetenskap. Och en proffessors ord räknas som sådant.
GI, Atkins, Stenåldersmetoden och lågkolhydratmetoden bygger väl alla på samma princip fast med små variationer i evangeliet.
Egenligen borde resonemanget inte ligga i om metoderna är bra eller inte. Snarare borde man mera diskutera på vilka nivåer man skall lägga kolhydraterna och under hur lång tid man kan hålla dom på en låg nivå utan läkarkontroll. Om man nu lyckas ha en läkare som ställer upp förstås.
Och om man jämför det här med nivåerna. Salt tex. är livsnädvändigt i små doser men ett gift i stora. Precis likadant är det med dessa metoder. Du kan använda dom på ett bra näringsriktigt sätt och du kan tillämpa dom på ett näringsfelaktigt sätt.
Allt handlar fortfarande om kunksap
Intressant debatt, SVT på nätet
16-08-2006, 13:40
