Tungt (och dyrt) att avveckla ett hem Alternativ

[caprifol]

I sommar har jag haft den tunga uppgiften att tömma och sälja mina föräldrars hus efter att min far gått bort.

Det har varit jobbigt på många sätt – främst känslomässigt förstås. Efter att plockat bort det lilla jag själv kunnat ta hand (är i den åldern när man själv samlat på sig för mycket) stod jag med ett hus proppfullt från källare till vind. Erbjöd pappas snälla, hjälpsamma grannar att plocka, men det minskade inte mycket.

Att man inte får något i reda pengar för begagnade möbler o dyl visste vi, och det viktigaste för oss var att få huset tömt. Att göra det själva var uteslutet. Vi hade varken tid eller ork. Bor inte heller på samma ort. Att skänka till någon ideell organisation var därför ett bra alternativ – trodde vi. Förutsättningen var att de skulle ta allt – oavsett vad de sedan gjorde med det. Kontaktade Lions, Myrorna m fl men svaret var detsamma: ”Tack, snällt att Du tänkte på oss, men tyvärr har vi inga möjligheter att ta de stora sakerna…”.

Så vi la´ ut jobbet på en firma som auktionerade ut en del för ett par tusenlappar och ombesörjde att resten kördes till sopstationerna till en kostnad av ganska precis 20.000 kronor! Är det inte förskräckligt? Tänk så många människor som saknar så mycket, och vi får betala en halv förmögenhet för att bli av med det. Det var visserligen inga nya fina saker, men ett fullt fungerande hem med allt från kaffebryggare till stora frysboxar! Att annonsera ut på t ex Blocket var heller inte något alternativ då vi inte skulle kunna finnas på plats för att passa köpare.

Deppad caprifol

[caprifol]

Beklagar sorgen. Förstår känslan.

Tack. Ja, det är mycket känslor av olika slag inblandade. Att se detta prylslöseri i dagens samhälle är en sak. Ännu värre är att se att "ingen" vill ha mammas fina fåtölj, att skåpet som följt mig hela min uppväxt bara platsar i soporna m m, m m. Att själv- egenhändigt - slänga det klarade jag inte.
caprifol