CITAT (Bettson @ 18-08-2006, 18:18)
CITAT (Lena i Torslanda @ 18-08-2006, 13:03)
Det är förvånansvärt att så många människor inte är intresserade av att ta reda på mer om hur kroppen fungerar och vad som händer när man stoppar i sig olika saker. Vi människor lägger tydligen hellre energi på att meka med bilen, datorn, trädgården, ja vad som helst, än att inhämta de mesta basala kunskaper om hur man håller sig så frisk som möjligt. Nu generaliserar jag givetvis för helt klart är i denna tråden finns massor av kunskap så missförstå mig inte nu. Det handlar inte om sjukvård utan friskvård och där bar vi alla ansvar för oss själva. Men det är alltid lätt i dessa sammanhang att det är "någon annan" som ska fixa det.
Jag vet inte riktigt om jag håller med.
Jag sa till min läkare en gång att det inte var hon som hade ansvaret för min hälsa. Det var jag själv. Hon var bara min konsult.
Jag hade valt henne för att hon var en duktig konsult och ifall denan duktiga konsult inte kunde hjälpa mig så skulle hon slussa mig vidare.
Orden hamnade i lite omstöpt form på väggen hos doktorn.
Så ansvaret ät mitt men jag vill nog helst att jag har tillgång till bra konsulter helst inom sjukvården
Fast är det inte så med mänskligheten överhuvudtaget. Man saknar inte kossan förrän båset är tomt.
Typ ungdomar tror de är odödliga, det är först när man med stigande ålder inser att man inte är det, som man börjar tänka på hälsan
Likadant ofta med tex äktenskap. Det måste underhållas och vårdas. Många vårdar det inte förrän det är dags för separation och då kan det vara för sent.
Eller att man inte vårdar sina sociala kontakter. Det känns lite sent att komma med blommor till graven om man inte gett blommor innan.
Förmodligen är det väl människans döds-skräck som gör att vi förnekar saker och ting. Eller att vi prioriterar fel för att vi tror att vi är odödliga.
Jo men det är så här ,för mej i alla fall. Jag älskar god mat och gott vin, just detta innebär livskvalité för mej. Älskar att både fixa och gå på fest. Men jag går väldigt lätt upp i vikt, min man som lever samma liv som jag har inte gott upp ett hekto sedan han var 25. Vad jag vill säga är att jag vet exakt vad jag bör äta, men det gör livet så jäkla tråkigt.
I början på juni hade jag passerat vad som är acceptabelt för mig när det gäller vikt = 20 kilo övervikt. Sedan dess har jag uteslutit så mycket kolhydrater som möjlig men ändå ätit mig mätt och har gått ner 12 kilo på mindre än två månader. Tänker fortsätta att äta så här tills jag gått ner 8 kilo till. Sen ska jag försöka att leva efter två-kilo-stopp, dvs när vikten ökat två kilo skall jag gå över till inga-kolhydrater-dieten igen.
Hoppas jag klarar det.
Birgit Ek