Hur fixar man en mormor? Alternativ

[ester]

När jag var liten var farmor min största idol. Det är hon fortfarande och vi har brevväxlat från att jag lärde mig skriva tills hon blev allt för senil för att kunna skriva. Nu skickar jag videoinspelningar ibland. Det blir lättare för henne. Det var för att kunna skriva till farmor som jag kämpade för att lära mig att skriva och det var henne jag helst ville besöka av alla. Hon fick mig intresserad av växter.Ja, farfar också såklart.

Det var så jag trodde att min dotter också skulle få det. Hennes farmor bor på andra sidan Europa och vi träffas en månad om året, men den månaden ägnar hon sina barnbarn (min dotter + kusinerna) 100% av sin tid. Min lilla känner igen farmor på bild och blir alltid så glad när farmor ringer för att prata med henne.
Så finns mormor och morfar, min föräldrar. 5 mil bort och vi ser dem i stort sett aldrig. De ägnar all sin tid åt ett av mina syskonbarn. Min flicka och min systers barn känner knappt igen dem. Min lilla vet då i alla fall inte vem mormor eller morfar är och behandlar dem som vilka främlingar som helst. Ett par gånger om året ses vi och då på en snabb fika. Det avgudade syskonbarnet är alltid med och då ser de inte de andra två barnbarnen eftersom de får springa efter honom.

Vad gör man? Jag kan ju inte gärna tvinga mina föräldrar att umgås med min dotter om de inte vill? Jag vill inte ha någon barnvakt eller presenter eller något. Jag vill bara att hon ska få en mormor och morfar som bryr sig om henne och som hon tycker om. Att de ska se henne också.

I dag har jag varit och handlat present från mina föräldrar till mitt "osynliga" syskonbarn. Mamma ringde och sa att hon inte hade haft tid för att hon och pappa skötte hämtning och lämning på dagis hela veckan. För favoritbarnbarnet, såklart. "Köp nåt från oss så får du pengar". Jag gör det för min systers skull. Så ledsen hon skulle bli om hon visste på hennes barns första födelsedag...

Okej att alla har olika behov och att barnbarn säkert kan bli en börda om de blir för många, men lite kan man väl försöka fördela sin tid. Hämtar de och lämnar favvisbarnet hela veckan plus att de alltid passar honom på söndagarna så kan vi väl få en lördag någon gång ibland? Nu var det 6 veckor sedan vi sist sågs på en snabb fika.
*suck* Vi vill ju också gå på Barnens zoo med en mormor eller vattna rabatterna med en morfar.

[Bettson]

Ditt barn är alldeles för värdefullt får att behöva ha en mamma som är ledsen för att mormor och morfar inte finns där. DU får helt enkelt dra en gräns. Dina föräldrar tror att allt är bra om du inget säger.

Tala om att du kännt dig osynlig under din uppväxt. Tala om att ett av dina finaste minnen är din farmor som den tid hon gav dig, uppmärkammade dig till 100% och fick dig att känna dig speciell.

Tala om att du vill priorotera din tid till ditt eget barn så att hon inte skall känna sig osynlig. Dvs du tänker inte täcka upp för att de inte ägnar någon tid för sina andra barn dvs ditt syskonbarn.

Tala om att du inte behöver overallen till ditt barn, du vill i stället ibland ha mormors och morfars 100% uppmärksamhet till henne, så bara hon är prinsessan. Tala om att alla små barn behöver egna stunder. Kvalité är viktigare än kvantite.

Att det gör ont i dig när de inte kan ge din lilla 100% ett par timmar varannan månad eller så, därför att du återigen känner dig själv som det osynliga barnet. ( För det gör du väl )

Ramlar slanten ner, så ger de sin syster samma sak eftersom de egentligen vill vara rättvisa fast de inte förstår hur.

Och vill de inte ta det, så säg att de är välkomna när de har tid och kommer själva. Ring inte, hör inte av dig utan låt dom ta kontakten nästa gång.Skulle de inte bry sig, så är det bättre att du kopplar bort det hela.
Varför ska ditt barn ha en ledsen mamma. Ditt barn skall ha en glad mamma.

Gläd dig då i stället åt din egen lilla unge och känn efter vilket fantastisk underverk hon är. Gör till din livsuppgift att hon inte känner sig osynlig.

Själv ångra jag djupt att jag inte bättre satsade på mina barn i stället för att försöka tillfredställa mina föräldrar och mina svärföräldrar. I mina mörkaste stunder känner jag att jag inte varit tillräckligt bra mamma för mina barn och att jag satsade mera på att vara godkänd dotter och svärdotter. Och hur hårt jag än slet så blev jag aldrig godkänd ens om dygnet haft 58 timmar. TÄnk om jag gett den tiden till mina barn i stället.
Jag önskar att jag haft självförtroende att sätta upp egna bedömningar och struntat i den äldre generationens.

Jag blir faktiskt uppriktigt ledsen när jag ditt inlägg, förstår så väl dina känslor.