Nu är man ingen småbarns, förälder längre! Alternativ

[Leia]

Sonen började på skolan igår "det var ju´inte så farligt!" utbrast han efter uppropet. Han var nämligen jättenervös och pirrig innan.

Idag har han åkt skolbuss hem för första gången. Jag väntade på honom vid bussen och en jättelycklig 6 åring kliver av och säger: "Äsch mamma nu pratar vi inte om det här!"
Jag kunde ju´ändå inte låta bli att fråga om det hade varit pirrit att åka buss (han är tvungen att ta en vanlig linjebuss, så det är inte en buss med bara skolbarn) "Nej det ända som var pirrit var när jag såg dig, för jag visste att du skulle fråga det här!"

Behöver jag tillägga att min son aldrig någonsinn har berättat vad de gjort på dagis under dagen när jag hämtat honom?! Han är som sin far ganska fåordig och gillar inte att ha uppmärksamheten på sig.

[Leia]

Nej, faktiskt inte alls för han trivdes inte på dagis och nu är han så lycklig!
Han har dessutom alltid varit så blyg och försiktig, men att åka skolbuss var helt hans eget beslut. (Jag hade egentligen hellre hämtat honom för jag är lite hönsmamma...)
Det enda vedmodiga är att nu blir det varje dag han går, jag har ju´lediga dagar i veckorna och har då haft honom hemma, vilket har varit jättemysigt. Det kommer jag däremot att sakna.