Medlem
Antal inlägg: 3 145
Medlem sedan: 20-02-2006
Medlem nr: 7 103
Sonen började på skolan igår "det var ju´inte så farligt!" utbrast han efter uppropet. Han var nämligen jättenervös och pirrig innan.
Idag har han åkt skolbuss hem för första gången. Jag väntade på honom vid bussen och en jättelycklig 6 åring kliver av och säger: "Äsch mamma nu pratar vi inte om det här!" Jag kunde ju´ändå inte låta bli att fråga om det hade varit pirrit att åka buss (han är tvungen att ta en vanlig linjebuss, så det är inte en buss med bara skolbarn) "Nej det ända som var pirrit var när jag såg dig, för jag visste att du skulle fråga det här!"
Behöver jag tillägga att min son aldrig någonsinn har berättat vad de gjort på dagis under dagen när jag hämtat honom?! Han är som sin far ganska fåordig och gillar inte att ha uppmärksamheten på sig.
Medlem
Antal inlägg: 8 260
Medlem sedan: 23-07-2005
Medlem nr: 6 231
Det är du inte ensam om isf, jag tutade som en brandbil när jag lämnade bort äldsta flickan till dagmamma för första gången, när det begav sig. Tror du ungen bekymrade sig? Inte en sekund
Den som hade separationsångest, det var jag
Fast det är nog ganska vanligt
--------------------
"Start by doing the necessary, then the possible and suddenly you are doing the impossible." - St. Francis of Assisi
Nu är man ingen småbarns, förälder längre!
22-08-2006, 14:49
Han var nämligen jättenervös och pirrig innan.
