Nu är man ingen småbarns, förälder längre! Alternativ

[Leia]

Sonen började på skolan igår "det var ju´inte så farligt!" utbrast han efter uppropet. Han var nämligen jättenervös och pirrig innan.

Idag har han åkt skolbuss hem för första gången. Jag väntade på honom vid bussen och en jättelycklig 6 åring kliver av och säger: "Äsch mamma nu pratar vi inte om det här!"
Jag kunde ju´ändå inte låta bli att fråga om det hade varit pirrit att åka buss (han är tvungen att ta en vanlig linjebuss, så det är inte en buss med bara skolbarn) "Nej det ända som var pirrit var när jag såg dig, för jag visste att du skulle fråga det här!"

Behöver jag tillägga att min son aldrig någonsinn har berättat vad de gjort på dagis under dagen när jag hämtat honom?! Han är som sin far ganska fåordig och gillar inte att ha uppmärksamheten på sig.

[Bettson]

Mycket förändringar på en gång.

Det som är fördel med dåren är att du utvecklar hans relation och den blir hela tiden starkare. Han är bunden till dig hela sitt liv.

Jag tyckte det var så spännande när äldsta sonen började skolan. Fast jag var inte beredd på att jag inte var kvinnan i hans liv längre. Det var fröken.

Fröken säger si och fröken säger så. Och hur tokigt det än var för att sonen förmodligen hade missuppfattat det hela så var det rätt. Jag var inte riktigt beredd på den valsen så jag tyckte det var jobbigt.

Men får man tänka till ett varvså var det ju så, att jag inte hade mist min position. Mamma är ALLTID mamma. Det hade kommit en person till i hans liv som var viktig. Sonen breddade sin bas helt enkelt och det är positivt.
Mamma behåller sin position hela livet och fröken är bara en episod.

Nu vill jag inte skrämma dig, tvärtom. Men själv tyckte jag att det hade varit bra om jag hade varit lite mentalt förberedd. Fast du är säkert mycket mognare än vad jag var när jag fick barn.